1 to 20 of 369 hits.
Efterundersökning [sv]
I en önskan att levandegöra bygdens historia initierade Fastighetskontoret i Markaryd en restaurering av gravfältet RAÄ 23 (nu RAÄ 23:2), samt en undersökning av stensättningen RAÄ 23:2 (nu RAÄ 164). På in nybyggd intilliggande rastplats skulle också informationstavlor om platsen sättas upp. Till följd av planerna på en ny industritomt på andra sidan om väg E4 gjordes även undersökningar av ett fossilt odlingslandskap (RAÄ 154) samt en tidigare okänd stensättning (RAÄ 155). Det faktum att RAÄ 23 har förändrats från en skeppssättning med kringliggande fossil åkermark och att även nya stensättningar och boplatsspår framkommit i samband med tidigare undersökningar på platsen, har gjort att beteckningen RAÄ 23 respektive RAÄ 23:1 och 23:2 har förändrats under handläggningens gång. Ett faktum som i hög grad förvirrar förståelsen av denna och de föregående rapporterna. Att platsen för RAÄ 23 även bytt namn från Luhrpasset till Kullen gör inte det hela enklare.[sv]
Investigation
Provundersökning [sv]
I september och oktober 1989 utförde Smålands museum inventering med provgrävning i tänkbara gravanläggningar, samt undersökning av en grav inom ett förmodat järnåldersgravfält i Åby norr om Berga kyrka. Den totalundersökta stensättningen benämndes RAÄ Berga 69:1. Den innehöll inga fynd, utan enbart ett område med sot och kol. Anläggningarna runt stensättningen bedömdes vid undersökningen kunna vara både gravar och röjningsrösen, men i dagsläget är de registrerade som ett område med fossil åkermark, benämnt RAÄ Berga 276:2. Anberg gjorde tolkningen att stensättningen ursprungligen ingått i gravfältet RAÄ Berga 62:1 som undersöktes redan år 1980, då väg E4 lades om. De gravarna daterades till förromersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Under tiden 23/4 - 15/6 1990, utfördes en arkeologisk undersökning inom RAÄ Berga 69:1 beläget på fastigheten Åby 1:16, Berga socken. Vid en tidigare provundersökning år 1989 noterades ett mindre antal gravar från järnålderns äldsta skede. Därför fanns det skäl till misstanken att fler gravar kunde finnas i området. Den aktuella undersökningen år 1990 antydde emellertid att de berörda anläggningarna snarare var odlingslämningar än gravar. En av de undersökta A 15 visade sig dock vara en närmast kvadratisk stensättning innehållande
förhållandevis rikligt med brända ben. Den daterades till förromersk järnålder (400 f kr -0). Vidare undersöktes en stensträng som var belägen i anslutning till anläggningar som visade en påfallande fyndfattigdom. Resultatet av den genomförda undersökningen visar att man har att göra med ett fossilt odlingslandskap. Två av anläggningarna daterades till perioden yngre bronsålder - förromersk järnålder.[sv]
förhållandevis rikligt med brända ben. Den daterades till förromersk järnålder (400 f kr -0). Vidare undersöktes en stensträng som var belägen i anslutning till anläggningar som visade en påfallande fyndfattigdom. Resultatet av den genomförda undersökningen visar att man har att göra med ett fossilt odlingslandskap. Två av anläggningarna daterades till perioden yngre bronsålder - förromersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en planerad byggnation av bostäder gjordes en frivillig arkeologisk utredning inom Åby Södregård. I de fyra provschakten frilades bebyggelselämningar i form av lergolv, syllstensrad, stolphål och gropar. Bebyggelsen verkade representera två generationer av 5 m breda byggnader, varav ett av husen brunnit. I ett parti av schakt 2 kunde även en utvecklad stratigrafi beläggas. Kulturlagertjockleken var ca 10-20 centimeter. I det stratigrafiskt äldsta lagret påträffades en svartgodsskärva. Sådan sk. Östersjökeramik hade under tidigt 1990-tal bara påträffats på två platser i Smålands inland, i Berga och i Eka strax norr om Ljungby. Undersökningsverksamheten i Smålands medeltida byar har dock varit låg så det är svårt att sätta in fynden i något större sammanhang. Men åtminstone den geografiska närheten till Berga är uppenbar. I dateringshänseende säger skärvorna att bebyggelse på platsen för Åby Södregård bör ha funnits sedan 1000-1100-talen. Under husens golv framkom även brynstensfragment.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför byggandet av tre tomter inom fastigheten Ågård, gjordes en arkeologisk utredning och en kompletterande arkeologisk utredning. I områdets södra del fanns spår av förhistorisk och historisk verksamhet i form av anläggningar och fynd. Dessa bedömdes dock vara så spridda att någon ytterligare arkeologisk undersökning inte ansågs nödvändig. Fornlämningen fick benämningen RAÄ Ljungby 124.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en planerad bostadsbyggnation gjordes en arkeologisk utredning. Den syftade till att undersöka om det fanns under mark liggande fornlämningar på Ågårdsberget. Utredningen visade att det fanns boplatsspår i form av härdar och stolphål. Dessa benämndes RAÄ Ljungby 123.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför planerna på ett bostadsområde på det så kallade Ågårdsberget, gjordes en arkeologisk förundersökning inom boplatsen RAÄ 123 i Ljungby socken. Vid undersökningen framkom anläggningar och fynd från jägar- och bondestenålder, samt järnålder. Bland annat keramik av stridsyxtyp.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför byggandet av ett nytt bostadsområde på Ågårdsberget nära Lagan i Ljungby utfördes en särskild arkeologisk undersökning år 2005. Tidigare arkeologisk utredning och förundersökning på platsen visade att där fanns boplatslämningar i form av keramik, rester av redskapstillverkning samt härdar. Vid den aktuella undersökningen påträffades ytterligare härdar daterade till yngre bronsålder och romersk järnålder– folkvandringstid. I undersökningsområdets södra del fanns även en välavgränsad yta med en mesolitisk härd tillsammans med ett boplatsmaterial omfattande bl.a. mikrospån och en mikrokärna. I den centrala delen fanns flera fragment av neolitisk keramik, bl.a. stridsyxekeramik av hushållstyp (E1), och enstaka flintavslag i ett huvudsakligen bortodlat kulturlager under matjorden. Dessa fynd kunde dock inte associeras med några anläggningar. Utöver härdarna fanns i området två enstaka stolphål som inte kunde knytas samman till någon konstruktion. Området uppvisar spår av nyttjande under tre förhistoriska perioder: äldre järnålder, mellanneolitikum och mesolitikum. Resultaten av genomförda makrofossilanalyser av prover från järnåldershärdarna pekar entydigt på bete. Den stridsyxekeramik och annan neolitisk keramik som påträffats under för- och slutundersökning fanns inte i någon informativ kontext. Dessa fynd rubriceras som boplatsfynd, främst p.g.a. avsaknaden av indikationer på gravar. De mesolitiska lämningarna består av härdar och rester efter redskapstillverkning.[sv]
Investigation
Inventering [sv]
M 10604 omfattar ett flertal flintföremål, sannolikt från Almundsrys socken där dr Knut Kjellmark organiserade lokala inventeringar av flinta i åkrarna.[sv]
Investigation
Schaktkontroll [sv]
Den 16-17 maj 1989 företog Smålands Museum en schaktkontroll och arkeologisk undersökning i samband med nybyggnation av tomter. Ytan motsvarade ett 35x125 meter stort område inom Angelstad 10:2 i Angelstad socken. Fyra härdar påträffades och undersöktes. Ett kolprov daterades till 1780±100 BP (ST 12278), d.v.s. Romersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Som ett led i arbetet med miljöfrågor omkring nedlagda glasbruk gjordes en miljöundersökning inom område för Åryds glasbruk. Miljöundersökningen omfattade provborrningar och schaktgrävning. Bruket grundades under 1640-talet och järnproduktionen fortgick fram till slutet av 1800-talet. Efter att järnbruket lagts ned användes brukets lokaler för en glasindustri, Åryds glasbruk, där verksamheten pågick under ett tiotal år i början av 1900-talet. Eftersom området för miljöundersökningen ligger inom området för Åryds järnbruk, där masugn och rostugn utgör nummer RAÄ 72:1 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister för Hemmesjö socken, beslöt Länsstyrelsen att en arkeologisk schaktningsövervakning skulle utföras i samband schaktningarna. Arbetet utfördes under två dagar i början av december 2017. Uppdragsgivare var SGU, Sveriges geologiska undersökningar. Vid schaktningsövervakningen påträffades järnslagg i flera av schakten. I de schakt som togs upp inom en plan yta i undersökningsområdets sydöstra del påträffades träkol från ett kolförråd samt kalksten som brukats som ställsten i masugnen. Denna del av området hade använts för transporter och som upplag. Här finns en delvis bevarad smalspårig räls som använts inom bruksområdet samt banken till ett järnvägsspår som anslutit bruksområdet med järnvägen Växjö–Kalmar. Även från glashyttan fanns rikligt med lämningar. Intill stranden fanns avfall från reparationer av glasugnar som deponerats som utfyllnadsmaterial. I områdets norra del, närmare masugnen, fanns glasavfall från arbetet i hyttan samt efterföljande arbetsmoment[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med den nya dragningen av väg E4 gjordes en arkeologisk förundersökning av ett område med fossil åkermark (RAÄ Traryd 57:1). Förundersökningen visade att röjningen av odlingsmarken började redan under romersk järnålder - folkvandringstid och fortsatte under högmedeltid.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
I samband med planerna på en lakvattenanläggning i Äskya, berördes ett fossilt åkermarksområde (RAÄ Stenbrohult 199:1). Inga boplatslämningar framkom men två röjningsrösen daterades. Det ena till sen historisk tid och det andra till tiden 770 - 400 f. Kr.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför planeringen av en bergtäkt inom fastigheten Berg 6:2 gjordes en arkeologisk utredning med maskinschaktning år 1993. Utredningen berörde den fossila åkermarken RAÄ Berga 41 inom exploateringsområde etapp 1.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I augusti till oktober 1993 utförde Smålands museum en slutundersökning på fastigheten Berg 6:2 i Bergs socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Den föranleddes av planerna på att öppna en bergtäkt. Området låg på väst- och sydvästsidan av ett berg. Undersökningen berörde röjningsröseområden och en grav, vilken innehöll undersökningens enda fynd: 5 g brända ben från människa.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en arkeologisk studiecirkel år 1991 - 1992, gjordes en arkeologisk dokumentation av några murpartier till Berga gamla kyrka. Den medeltida kyrkan revs omkring år 1820 för att ge plats åt den nuvarande kyrkan strax norr om den gamla. Två schakt grävdes för hand över långhusets sydvästra del vid torn och långhus och ett schakt över kyrkans sydöstra del vid kor och absid. Anslutningen mellan långhuset och tornet visade att dessa uppförts samtidigt, men att koret ursprungligen haft ett rakt avslut. Under absiden framkom järnslagg med bottenskållor och fastsintrad lera, sotlager, skörbränd sten, rödbränd sand, träkol och sjömalm, vilket möjligen kan tolkas som en smedja använd under kyrkans byggtid. I schakten fanns tio gravläggningar, samt fem mynt från 1600- och 1700-talet. Små putsfragment med färgspår i gult, rött och ockra framkom i anslutning till koret, vilket gav en antydan om att koret kan ha varit målat.[sv]
Investigation
Schaktövervakning [sv]
I samband med omläggningen av trappan till Berga kyrka gjordes en arkeologisk schaktningövervakning. Resultatet visar att marken vid trappan har fyllts ut och jämnats till. I den plana etagen mellan trappavsatserna in till kyrkogården fanns spår efter en äldre nergrävning in mot kantstenen i ett ursprungligt skikt med orangeaktig sand. Sannolikt är nedgrävningen kopplad till en äldre trappkonstruktion då denna tydligt sammanföll med de större kantstenarna. I två rutor som grävdes och tangerade nergrävningen påträffades en bit av en kritpipa, ett mindre obränt benfragment samt några små bitar tegel. Denna del av trappan låg ca 1 meter under dagens marknivå för kyrkogården och även delvis utanför kyrkogårdsmuren, vilket kan jämföras med undersökningen av boplatsen Berga 64:1 år 1983, där det kunde konstateras att delar av kyrkogården hade fyllts ut med ca 1 m massor. Inga spår efter gravar påträffades men sannolikt kan de små obrända ben som hittades kopplas till kyrkogården. Inga anläggningar framkom som går att härleda till den äldre boplatsen.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför byggnation i närheten av Berga kyrka, förundersökte Smålands museum en mindre del av av boplatsen RAÄ 64:1 år 2001. Denna boplats har tidigare delundersökts år 1982 och 1984, men har aldrig avgränsats. Boplatsen daterades då till perioden 950 - 1100-tal. Utifrån resultaten av de tidigare delundersökningarna och områdets topografi antogs boplatsen kunna ha omfattat stora delar av höjden kring kyrkan. Endast en liten del av området har undersökts. Vid förundersökningen år 2001 hittades boplatslämningar som daterades till perioden folkvandringstid/vendeltid.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
År 1982 undersöktes boplatslämningar från järnåldern inom Berga kyrkogård (RAÄ Berga 64:1). Boplatsen påträffades vid grävning av en ny grav inom en ej tidigare utnyttjad del av kyrkogården. Fornlämningen var inte känd sedan tidigare och länsantikvarien beslöt då, att en undersökning skulle komma till stånd. Boplatsomrâdet låg på en en liten moränhöjd där Berga kyrka och kyrkogård legat sedan tidig medeltid. Vid undersökningen framkom ett 4x4 m stort grophus och fyndet av en sländtrissa som visar att huset bland annat annat kan ha använts för textilhantverk. Utanför huset fanns härdar för matlagning och fragment av keramikkärl. Efter att huset brunnit ner fylldes grophuset igen och täcktes av ett kulturlager. Över det fanns härdar och delgelfragment som antydde att metallhantering skett på platsen.[sv]
Investigation
Provundersökning [sv]
Investigation
Work in progress...