Arkeologisk förundersökning [sv]
I september 2021 genomförde Kulturmiljöenheten inom Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalands-regionen en arkeologisk förundersökning i Ale kommun, Västergötland ( L1960 :9546 ). Anledningen var att kom-munen avsåg planlägga området för bebyggelse. Forn-lämningen utgjordes av en stenåldersboplats belägen i skogsmark, 45–55 meter över havet.Spår efter boplatsen kunde konstateras i form av ett flintmaterial som blivit kraftigt fragmenterat på grund av stark hetta. Trots det gick det att urskilja och delvis karaktärisera resterna av en spånindustri. Cor-tex på avslagen och på ett fåtal spån, tyder på en pro-duktion av både kärnor och spån på plats. Analyser av slagtekniken kunde visa att spånen har avlösts med di-rekt teknik genom användning av hornhammare eller mjuk knacksten. Platsen lokalisering, patineringen och typen av spån indikerar att boplatsen, trots avsakna-den av tydligt daterade fyndtyper, kan placeras i Hens-backatid. Boplatsens utbredning mot söder och väster kunde avgränsas med hjälp av flintans spridning. Inga anläggningar eller spår efter konstruktioner påträffades inom exploateringsområdet. Lämningen bedöms ha hög vetenskaplig potential eftersom det endast finns ett få-tal kända tidigmesolitiska boplatser i Backadalgången.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Kulturmiljöenheten inom Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen har genomfört en arkeologisk förundersökning i den nordöstra utkanten av Vårgårda samhälle. Eftersom kommunen planerar att bygga bostäder i området berörs fem förhistoriska boplatsområden. Resultatet av undersökningen var att tre av fornlämningarna ( L2020 :2133, L2020 :3138 och L2020 :3140 ) kunde konstateras bestå av stolphål, gropar, rännor och härdar men med låg anläggningstäthet. Inga konstruktioner kunde fastställas och lämningarna bedömdes vara områden med förhistorisk aktivitet snarare än intensiva boplatsområden. Dateringarna visade att anläggningarna var från yngre bronsålder. På ett av boplatsområdena L2020 :3137 hittades ett 11 meter långt treskeppigt hus. Även i detta fall var anläggningstätheten låg och husets placering på ett krön avvek från traditionell boplatsbebyggelse. Huset kunde dateras till yngre bronsålder. Det sista boplatsområdet var L2020 :3134 som utgjordes av ett tiotal härdar intill ett impediment. Dateringarna var samstämmiga med övriga dateringar i området och gav yngre bronsålder.
Förvaltningen för kulturutveckling bedömer att det inom boplatsområde L2020 :3134 är nödvändigt med ytterligare arkeologiska insatser vid fortsatt exploatering. Detsamma gäller för en stensättning som ligger i området, L1964 :9146. Övriga förundersökta lämningar ( L2020 :3133, L2020 :3137, L2020 :3138 och L2020 :3140 ) är att betrakta som undersökta och borttagna.[sv]
Efterundersökning [sv]
Depåfynd bronsålder. "Alingsåsbronserna".[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför planerad markexploatering inom fastigheterna Hoberg 6:25, 9:3 och 9:21 har Lödöse museum/Förvaltningen för kulturutveckling genomfört en arkeologisk förundersökning av fornlämningarna L2018:1509, L2018:1510 och L2018:1511. Då L2018:1509 visade sig fortsätta upp i den tidigare delundersökta boplatsen L2020:2452, blev även denna föremål för förundersökning. Förundersökningsområdet bestod av åkermark och undergrunden bestod av sand.Sammanlagt så schaktades ytor på drygt 7 500 kvadratmeter fram. Inom förunderökningsområdet framkom 1 053 anläggningar i form av stolphål, härdar, gropar, rännor och ugnar. Sammantaget kunde 15 förhistoriska huslämningar identifieras. Dessa utgjordes av långhus, grophus och fyrstolpshus. Inför tänkt markexploatering i området bör boplatserna L2018:1509, L2018:1510 och L2020:2452 bli föremål för arkeologiska underökningar. Lämningen L2018:1511 kan däremot betraktas som undersökt och borttagen.[sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Under två dagar i augusti 2018 genomförde Västarvet Kulturmiljö
en arkeologisk forskningsundersökning av boplatsen
raä 72 i Holm socken, Dalsland. Boplatsen som
delvis undersökts 1987 kunde nu avgränsas mot söder.
Undersökningen visade också att boplatsen fortsätter
utanför tidigare antagen fornlämningsgräns mot sydost.
Centralt på boplatsen hittades lämningar efter ett
grophus från yngre romersk järnålder och en stolpkonstruktion
som daterades till vendeltid. I ett av schakten
hittades syllstenar som indikerar bebyggelse från vikingatid
eller medeltid. Rektifiering av historiskt kartmaterial
visade dessutom att boplatsen har legat på samma
plats som gården Hassle, belagd i jordeböcker från år
1540. Möjligen kan gården alltså ha haft kontinuitet
från förhistorisk tid. Ett antagande som stärks utifrån
ett gynnsamt väldränerat höjdläge endast 300 meter
från Holms medeltida kyrka. Fynd av ett mikrospån
och en mynningskärva av keramik kunde även visa på
mänsklig aktivitet från både mesoltikum och neolitikum.[sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
I samband med Arkeologidagen 2017 genomförde Västarvet kulturmiljö
en forskningsundersökning på Husö i Tranemo kommun.
Ön är belägen i sjön Yttre Åsunden, omkring två kilometer från
Torpa stenhus, och inrymmer lämningarna efter en medeltida
befästningsanläggning
( RAÄ Länghem 122 ). Tillsammans med intresserade
besökare genomfördes en arkeologisk undersökning för att
öka kunskapen kring befästningen och skapa intresse för den lokala
kulturmiljön. Efter två dagars grävande hade den södra borgmuren
samt delar av den östra borgmuren lokaliserats och delvis rensats
fram. En yta täckt med kullersten låg intill muren och syllstenar
som tillhört byggnader upptäcktes på flera platser över ytan. Intill
murarna hittades två ovanliga fynd ; en förgylld dräktbjällra av
brons och en silverpenning från början av 1300-
talet. Det hittades
också fynd som tidigast kunde dateras till 1450-tal vilket talar för
att ön använts under en längre tidsperiod. Även under förhistorisk
tid uppskattade människor Husö, vilket kunde konstateras
efter fynd av flinta och förhistorisk keramik.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Antikvarisk kontroll [sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under vintern 2021 genomförde Kulturmiljöenheten
inom Förvaltningen för kulturutveckling i Västra
Götalandsregionen
en arkeologisk förundersökning i
Ale kommun. Bakgrunden är att kommunen vill planlägga
området för bostäder. Fornlämningarna som förundersöktes
utgjordes av två stenåldersboplatser belägna
i ett skogsområde nära Nödinge kyrka. Boplatserna
avgränsades med hjälp av fyndmaterial bestående av
slagen flinta. Inga anläggningar som tillhörde boplatserna
eller spår efter konstruktioner kunde konstateras
vid förundersökningen. Två eldstäder inom L2021 :1399
kunde emellertid dateras till bronsålder period IV ( ca
900 BC ). Flintmaterialet analyserades av Kjel Knutsson
vid Stoneslab.
Analysen kunde bland annat visa att materialet inom
L2021 :1399 till stora delar var bränt och vittrat. Flintans
utseende tyder på att man utnyttjade lokal strandflinta
och spår efter tillverkning visar att flintan slagits
på platsen. Ytterligare analyser kan bidra till förståelsen
kring en artefakttyps tillkomst. Materialet är svårt
att datera eftersom det har få kronologiska markörer.
Om utgångspunkten är strandbundenhet så användes
boplatsen förmodligen under tidigmesolitikum, omkring
10 000 BP, men materialet skulle också kunna
vara senmesolitiskt.
Flintmaterialet på boplatsen L2021 :1398 hade senmesolitisk
karaktär vilket också stämmer överens med
strandlinjen omkring 7 000 BP. Även på denna plats
hade strandflinta utnyttjats och slagits på plats. Produktion
av både spån, mikrospån och avslag kunde konstateras
och i materialet fanns det förutsättningar för att
samla mer kunskap kring teknologin i produktionen.[sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under hösten 2021 genomförde Kulturmiljöenheten
inom Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen
en arkeologisk förundersökning i Ale
kommun Anledningen var att Ale kommun avsåg planlägga
området för bostäder. Fornlämningen utgjordes
av en stenåldersboplats belägen omkring 25 meter över
havet ( L1965 :9007 ).
Spår efter boplatsen i form av tvärpilar, en skrapa, ett
borr, kärnor, flintavslag, spån och splitter kunde konstateras.
Spridningen av materialet utnyttjades för att
avgränsa boplatsen mot norr. Inga anläggningar eller
spår efter konstruktioner kunde konstateras vid förundersökningen.
En analys av flintmaterialet utfördes av
Kjel Knutsson vid Stoneslab. Den kunde bland annat
visa att L1965 :9007 representerar en avslagsteknologi
baserad på noduler av strandflinta som öppnats och
slagits på plats. Avslagen bedöms utgöra resterna efter
en produktion av ämnen till tvärpilar där man sökt
producera relativt breda och tunna avslag med tunna
och skarpa kanter och med en eller ett par ryggar. Tillslagningen
har genomförts med direkt slagteknik med en mjuk horhammare från handhållna plattformskärnor. Materialet tolkas vara senmesolitiskt eller tidigt
tidigneolitiskt, kanske tillhörande den senmesolitiska
tvärpilsperioden in mot
neolitiseringen.[sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Under våren 2019 fortsatte undersökningarna av hamnområdet i Lödöse, RAÄ Sankt Peder 23 inom fastigheten Spetalen 1:17 i Sankt Peder socken och Lilla Edets kommun i Västergötland. Undersökning av platsen påbörjades i september 2018, och det arkeologiska arbetet pågick sedan utspritt under sommarhalvåret och avslutades i oktober 2019. Resultatet av årets undersökning kan delas upp efter de olika byggnadsperioderna som påträffades. Perioderna var 1280–1350, 1350–1419, 1419–1565 och 1600–1700.
Län: Västra Götaland
Landskap: Vg
Socken/stad: St Peder/Lödöse
Fastighet: Spetalen 1:17
Fornlämning: 23
Diarienummer, Länsstyrelsen: 431-18359-2018[sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Antikvarisk kontroll [sv]
Antikvarisk kontroll [sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Lödöse museum har i samarbete med Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet och Bohusläns museum genomfört en arkeologisk forskningsundersökning av Östanå medeltida kyrka, Holms socken i Melleruds kommun, Västra Götalands län. Enligt skriftliga källor övergavs kyrkan under 1500-talet men när den grundades var inte känt. Utgrävningen genomfördes i syfte att få mer kunskap om det medeltida Östanå och att utöka kunskapen om Dalslands medeltida kyrkohistoria. Frågeställningarna fokuserade på kyrkans kronologi, konstruktion och huruvida det fanns en tillhörande kyrkogård.Vid undersökningen kunde de södra delarna av ruinen efter den medeltida kyrkobyggnaden lokaliseras och undersökas. Ruinen visade sig vara resterna av en romansk stenkyrka med rakslutet kor. Kyrkans uppskattade längd var cirka 11 meter och bredden 7 – 8 meter. Lämningen var svårt påverkad av ingrepp under historisk tid. Dessutom hade rötter från två stora träd rört om jordmassorna kring och delvis penetrerat murarna. Det var därför mycket svårt att skapa sig en tydlig bild av den medeltida stratigrafin. En stor del av fyndmaterialet kan trots det dateras till medeltiden. I anslutning till kyrkan påträffades en medeltida kyrkogård, där mänskliga ben framkom både in situ och i omrörda jordlager. Kyrkans storlek och planform, i kombination med fyndmaterialet och kol 14-dateringar, indikerar att den byggdes under 1100-talet eller som senast under tidigt 1200-tal.[sv]