Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en arkeologisk studiecirkel år 1991 - 1992, gjordes en arkeologisk dokumentation av några murpartier till Berga gamla kyrka. Den medeltida kyrkan revs omkring år 1820 för att ge plats åt den nuvarande kyrkan strax norr om den gamla. Två schakt grävdes för hand över långhusets sydvästra del vid torn och långhus och ett schakt över kyrkans sydöstra del vid kor och absid. Anslutningen mellan långhuset och tornet visade att dessa uppförts samtidigt, men att koret ursprungligen haft ett rakt avslut. Under absiden framkom järnslagg med bottenskållor och fastsintrad lera, sotlager, skörbränd sten, rödbränd sand, träkol och sjömalm, vilket möjligen kan tolkas som en smedja använd under kyrkans byggtid. I schakten fanns tio gravläggningar, samt fem mynt från 1600- och 1700-talet. Små putsfragment med färgspår i gult, rött och ockra framkom i anslutning till koret, vilket gav en antydan om att koret kan ha varit målat.[sv]
Schaktövervakning [sv]
I samband med nedläggande av ett nytt avloppssystem samt anläggandet av en scen inom Berga hembygdsförening på Prästtorp 1:42 i Ljungby kommun genomfördes en schaktningsövervakning. Inom ytan för hembygdsföreningens område fanns ett flertal registrerade fornlämningar. En hög (RAÄ Berga 24:1), en boplats (RAÄ Berga 63:2) samt ytterligare tre fornlämningar. Vid den genomförda schaktningsövervakningen återfanns inga arkeologiska kontexter eller fynd.[sv]
Schaktövervakning [sv]
I samband med omläggningen av trappan till Berga kyrka gjordes en arkeologisk schaktningövervakning. Resultatet visar att marken vid trappan har fyllts ut och jämnats till. I den plana etagen mellan trappavsatserna in till kyrkogården fanns spår efter en äldre nergrävning in mot kantstenen i ett ursprungligt skikt med orangeaktig sand. Sannolikt är nedgrävningen kopplad till en äldre trappkonstruktion då denna tydligt sammanföll med de större kantstenarna. I två rutor som grävdes och tangerade nergrävningen påträffades en bit av en kritpipa, ett mindre obränt benfragment samt några små bitar tegel. Denna del av trappan låg ca 1 meter under dagens marknivå för kyrkogården och även delvis utanför kyrkogårdsmuren, vilket kan jämföras med undersökningen av boplatsen Berga 64:1 år 1983, där det kunde konstateras att delar av kyrkogården hade fyllts ut med ca 1 m massor. Inga spår efter gravar påträffades men sannolikt kan de små obrända ben som hittades kopplas till kyrkogården. Inga anläggningar framkom som går att härleda till den äldre boplatsen.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför byggnation i närheten av Berga kyrka, förundersökte Smålands museum en mindre del av av boplatsen RAÄ 64:1 år 2001. Denna boplats har tidigare delundersökts år 1982 och 1984, men har aldrig avgränsats. Boplatsen daterades då till perioden 950 - 1100-tal. Utifrån resultaten av de tidigare delundersökningarna och områdets topografi antogs boplatsen kunna ha omfattat stora delar av höjden kring kyrkan. Endast en liten del av området har undersökts. Vid förundersökningen år 2001 hittades boplatslämningar som daterades till perioden folkvandringstid/vendeltid.[sv]
Arkeologisk utredning [sv]
År 1982 undersöktes boplatslämningar från järnåldern inom Berga kyrkogård (RAÄ Berga 64:1). Boplatsen påträffades vid grävning av en ny grav inom en ej tidigare utnyttjad del av kyrkogården. Fornlämningen var inte känd sedan tidigare och länsantikvarien beslöt då, att en undersökning skulle komma till stånd. Boplatsomrâdet låg på en en liten moränhöjd där Berga kyrka och kyrkogård legat sedan tidig medeltid. Vid undersökningen framkom ett 4x4 m stort grophus och fyndet av en sländtrissa som visar att huset bland annat annat kan ha använts för textilhantverk. Utanför huset fanns härdar för matlagning och fragment av keramikkärl. Efter att huset brunnit ner fylldes grophuset igen och täcktes av ett kulturlager. Över det fanns härdar och delgelfragment som antydde att metallhantering skett på platsen.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1980 undersöktes ett nyupptäckt gravfält på fastigheterna Hulan 1:10 och 1:29 i Berga sn. Undersökningen föranleddes av en omläggning av väg E4:a. Anläggningarna, som låg utspridda på moränkullar över ett ca 110 x 60 m stort område, utgjordes av två kvadratiska stensättningar med kantkedja (A1 och A2) och två runda stensättningar (A3 och A4). Av A5 återstod endast en liten samling brända ben. A1 hade sannolikt haft små resta hörnstenar, varav två i kullfallna återstod. Gravgömmorna som lảg centralt i gravarna, innehöll endast brända ben och träkol. I A1 fanns dessutom ett flintavslag. C14-dateringarna visade att gravarna anlagts under förromersk järnålder (500 f.Kr. - 0).[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med utvidgningen av en grustäkt genomförde Riksantikvarieämbetet UV-syd en undersökning av gravgruppen RAÄ 181:1 i Berga socken år 1972. Gravarna utgjordes av högar bestående av grus och sand och i tre av dem A2, 3 och 4, hittades brandlager med brända ben, samt kol. I A1 endast kol. I A2 framkom en nit av järn och en pärla av glasfluss. I A3 framkom ett nött skifferhänge och 13 st. järnfragment, samt lösfynd av brandskadade bronsfragment. Vid ett av dessa satt ett bränt ben fast.[sv]
Kartering [sv]
I samband med utbyggnaden av Lagans golfklubb uppmärksammades två områden med fossil åkermark. Den aktuella karteringen syftade till att avgränsa och skapa en bättre bild av ett av dessa fossila åkermarksområden, Berga 228:1. Vid karteringen framkom också järnslagg och en bit slagen flinta.[sv]
Arkeologisk utredning [sv]
Inför utbyggnad av Lagans golfklubbs bana utförde Smålands museum 1999 en arkeologisk utredning. Som del i denna utreddes ett möjligt boplatsläge. En härd och tre flintavslag påträffades och fick beteckningen RAÄ 184:1 i Berga socken.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Den 8:e-9:e mars 1989 företogs en arkeologisk undersökning inom delar av en skadad gravhög, RAÄ 122 i Berga socken. Skadan hade uppstått då en fägata varit anlagd tvärs genom gravfältet. De centrala delarna av gravhögen och därmed större delen av gravgömman och benlagret, var söndertrampade och borteroderade. I högens norra del påträffades dock brända ben som låg i ett tunt, sotigt sandskikt. Inget brandlager kunde konstateras, vilket tyder på att själva kremeringen kan ha skett någon annan stans. Eftersom inga fynd framkom kunde graven inte dateras vid tillfället.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under år 2012 genomfördes en arkeologisk utredning och förundersökning av 36 olika lokaler, utmed en planerad kabeldragning från norr till söder i Kronobergs län. Nio av lokalerna ansågs gå visare till för- respektive slutundersökning. De omfattade historiska by-/gårdstomter, en offerkälla, boplatser och en möjlig grav.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under hösten 2012 gjordes en arkeologisk förundersökning av ett antal lokaler i Ljungby kommun. Inom fornlämning 341 (Berga sn) fanns härdar och kokgropar från äldre järnåldern, samt en offergrop och möjliga hyddlämningar från mellersta bondestenåldern. Inom fornlämning 342 (Berga sn) fanns härdar från slutet av stenåldern. Inom fornlämning 338 i Hamneda sn framkom spåren av ett komplett ett långhus från mitten av järnåldern.[sv]
Inventering [sv]
I samband med utbyggnaden av den sk. Sydvästlänken, en kraftledning mellan Hallsberg i Örebro län och Hörby i Skåne län, gjordes en arkeologisk inventering av delsträckan Bankeryd-Hurva i Skåne och Kronobergs län.[sv]
Efterundersökning [sv]
Vid fornminnesinventeringen på 1950-talet framgick det sig att gravhögen 134:1 höll på att erodera ner i Lagan. En del var redan bortgrävd och en matkällare var ingrävd i delar av högen på 1940-talet. Då högens centrala delar fanns kvar ansåg man att den borde undersökas. Först år 1987 då Smålands museum höll en studiecirkel för det lokala hembygdsförbundet, gjordes en arkeologisk undersökning. Denna pågick några veckor varje sommar mellan 1987 och 1991. Undersökningen slutfördes sommaren 2002. Ingen rapport finns, men däremot en uppsats innehållande en osteologisk rapport av den stora mängden kremerat ben som framkom. Det finns även en kort beskrivning av undersökningen i "Boken om Bergabygden 7", samt en mer omfattande artikel från 2015 (Se Åhman 2015 i referenser). Den undersökta högen daterades till vikingatid och innehöll resterna av en kvinna med en stor mängd djur som gravgåvor.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
E4 Ljungby - delsträcka norr I samband med en planerad breddning av väg E4 mellan Ljungby och Toftanäs gjordes arkeologiska förundersökningar av totalt 10 fornlämningar inom Berga och Dörarp socknar längs delsträcka norr. Fornlämningarna Berga 343, 344, 345, 347 och 348, samt Dörarp 195, 196, 197 och 199, utgjordes av boplatser, fyndplatser och en stensättning.[sv]
Arkeologisk utredning [sv]
År 2015 gjordes en arkeologisk utredning inom 17 plaster längs väg E4 mellan Ljungby och Toftanäs. Utredningen genomfördes med anledning av Trafikverkets planer på att bredda den befintliga vägen till motorvägsstandard. Åtta lokaler, som senare fick fornlämningsnummer 343, 344, 347 och 351 i Berga socken samt 195, 196, 199 & 202 i Dörarp socken, omfattade arkeologiska lämningar. De utgjordes av av boplatser och boplatslämningar men även röjningsrösen/eventuell stensättning samt en kvadratisk stensättning. Tidsperioden som dessa lämningar bör falla inom uppskattas till ca 6000 f. Kr fram till ca 1000 e. Kr.[sv]
Arkeologisk utredning [sv]
När väg E4 skulle breddas i början av 2000-talet gjordes en kulturmiljöutredning och arkeologisk utredning, steg I. Syftet var att klarlägga vilka fornlämningar som skulle kunna komma att beröras och skapa ett kunskapsunderlag för länsstyrelsen fortsatta hantering av ärendet. Utredningen visade att vägbreddningen skulle komma att påverka ett flertal boplatslägen och områden med fossil åkermark, liksom riksintresseområdet i Hallsjö.[sv]
Delundersökning [sv]
I samband med breddning av vägen mellan Ljungby och Lagan år 1948, undersöktes två resta stenar (bautastenar). Dessa låg inom gravfältet RAÄ 151:1 i Berga socken och benämndes nr 68 och 71 på N. Gillgrens gravfältskarta upprättad år 1936. I ett brev från J. E. Anderbjörk till RAÄ år 1948 rapporterar han att stenen markerade en grav och att det omedelbart öster om stenen fanns ett 1,5 m stort och 0,1 m tjockt brandlager. I lagret fanns ett litet antal brända ben (M 14729 f), en hel och en försmält glaspärla (M 14729 e och d), samt samt två splittrade fragment av glaspärlor (M 14729 b och c). Utöver detta framkom även en avspaltad sländtrissa (M 14729 a).[sv]
Delundersökning [sv]
I samband med breddning av vägen mellan Ljungby och Lagan år 1949, undersöktes ett antal gravar inom gravfältet RAÄ Berga 151:1. Dessa benämndes nr 18, 29, 41, 45, 50, samt 51 på N. Gillgrens gravfältskarta som upprättades år 1936. I ett brev från J. E. Anderbjörk till RAÄ år 1949 rapporterar han om fynd och undersökningsresultat. Fynden omfattade bland annat pärlor, brända ben, knivar, brynen, en fiskekrok, en bronsarmring och ett spänne[sv]
I arbeid...