Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför utbyggnaden av väg E4 förbi Markaryd, utförde Smålands museum år 2002 en förundersökning i Brånhult. Tre fornlämningar registrerades. RAÄ Markaryd 65 (en stensättning?), RAÄ 66 (två tjärdalar), samt RAÄ 67 (en fyndplats eller boplats). Sedan dess har 65 och 66 utgått. Endast ett fåtal fynd framkom på boplatsen.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med nybyggnationen av väg E4 förbi Markaryd framkom en stenåldersboplats (RAÄ 70:1) på en holme i en våtmark. Då endast ett fåtal fynd och inga anläggningar framkom vid för-undersökningen, bedömdes vidare arkeologiska insatser inte nödvändiga.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför ombyggnad av nätet av småvägar kring väg E4 vid Markaryd, undersöktes fossil åkermark inom Gräsholma 4:6, 4:17 och Klint 2:38. Områdena fick benämningen omr. 28 och 30:II och senare RAÄ 135 och 136 i Traryd socken. Inga fynd gjordes, men prov togs för datering och vedartsbestämning. Inom RAÄ 135 låg tyngdpunkten i odlingsröjningen under perioden romersk järnålder - vikingatid. Inom RAÄ136 låg tyngdpunkten inom perioden vikingatid - medeltid.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Smålands museum utförde under hösten 2004 en arkeologisk slutundersökning av stenåldersboplatsen RAÄ 68:1, Markaryd sn. Undersökningen föranleddes av en planerad nybyggnation av väg E4. De preliminära resultaten från undersökningen tydde på att fornlämningen utgjordes av en boplatslämning från äldre stenålder. Troligen stammade fynden från ett tämligen kortvarigt nyttjande av platsen. Vid undersökningen påträffades en tydlig stenkonstruktion som troligen utgjorde resterna av ett vindskydd eller en hydda.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med att planeringen av en ny industritomt inom fastigheten Ulvaryd 1:64 samt ombyggnaden av väg E4 byggdes vid Markaryd, gjordes två förundersökningar. Det övergripande syftet med dem var att öka kunskapen kring regionens agrara lämningar genom att klargöra odlingslämningarnas karaktär, omfattning och datering. Förundersökningen skulle även besvara frågan om det fanns boplatslämningar i anslutning till den fossila åkermarken i området, samtidigt som förutsättningarna för en kvartärgeologisk analys skulle undersökas. Vid förundersökningen framkom agrara lämningar bestående av röjningsrösen, terrasskanter och stensträngar. Enligt 4 stycken 14C-dateringar verkade den första uppodlingsfasen infalla under romersk järnålder och den andra brukningsfasen under medeltiden. Inom området återfanns också lämningar från senare tid. Ingen särskild undersökning förordades.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med ombyggnation av väg E4 förbi Markaryd gjordes en särskild arkeologisk undersökning av en medeltida skogsgård (RAÄ Markaryd 276) med järnframställning (RAÄ Markrayd 274 & 279) och fossil åkermark (RAÄ Markaryd 75:1). På 1200-talet kom en familj till Högahylte. De röjde undan den täta bokskogen och bakom huset anlade de långsmala tegar för odling och betesmarker. Förutom jordbruk och boskapsskötsel försörjde man sig på att tillverka och sälja järn och kolstål, främst till Danmark. Mycket såldes på marknader eller i handelsstäder där man kunde köpa eller byta till sig andra varor. Analys av keramikskärvor som hittades på gården visar att man dukade med fat som var tillverkade i Helsingborg. Efter bara 100 eller 150 år övergavs gården. Antagligen är den ett typiskt exempel för hur den medeltida kolonisationen kan ha fungerat i stora delar av Småland. Inom området fanns även senare historiska lämningar i form av tjärrännor (RAÄ Markaryd 13 & 281), en kolbotten (RAÄ Markaryd 275), samt spår av en boplats från stenåldern (RAÄ Markaryd 278).[sv]
Undersøkelse
Schaktkontroll [sv]
År 1985 förordades en antikvarisk kontroll i samband med ombyggnad av den enskilda vägen mellan Marsjö-Öjarp och Bolmen. Vägen gick i anslutning till gravfältet RAÄ Annerstad 5:1 och väster om vägen låg 6-7 gravlika anläggningar, varav 4 stycken snittades med maskin. Under en av anläggningarna togs 14C-prov från utspritt kol och under en annan ett 14C-prov från en sotfläck. Ytterligare ett 14C-prov togs från en sotfläck mellan anläggningarna. I rapporten definieras inte anläggningarna men det är sannolikt att man funderat över om det var gravar eller odlingslämningar, då det på påsen för kolprov 1 står att kolet kom från ett röjningsröse. Inget av proverna verkar ha daterats.[sv]
Undersøkelse
Inventering [sv]
Föremålen från Midingsbråte glasbruk (M 68125) lämnades till Smålands museum av historieprofessor Lars-Olof Larsson i september 2006. Föremålen som består av glasskärvor och glasspill från glastillverkning, ugnsfragment, samt en järnkrok tillvaratogs år 1967 på platsen för glasbruket i Midingsbråte, vilket var i bruk en kort period på 1630-talet. Platsen jämnades med marken år 1970 (Larsson 1973:12f).[sv]
Undersøkelse
Inventering [sv]
Midingsbråte glasbruk var i bruk under 1630-talet. Föremålen som omfattas av M 68130 lämnades till Smålands museum som lösfynd från platsen år 1958.[sv]
Undersøkelse
Kulturhistorisk förstudie [sv]
Inför dragningen av en ny 400 kV-ledning mellan Alvesta (G-län) och Hemsjö (Bl) år 1998, utförde Smålands museum en arkeologisk kulturmiljöutredning. I samband med denna gjordes terränginventering. Utredningen resulterade i två rapporter, varav den sisa var en bilaga med objektsbeskrivningar. Senare gjordes även en utredning steg 2 av 7 stycken objekt (SM rapport 1999:7), en komplettering för utredningsalternativ 2 vid Fridafors (PM av Nylén 8/3 1999), en arkeologisk förundersökning inom RAÄ 5 i Blädinge sn (Anmälan om utförd ark und. av UV-väst (lst 220-5701-99), ett antal arkeologiska utredningar och förundersökningar längs sträckan (UV-väst 2000:36 samt en kompletterande utredning steg 1 för en ny sträckning vid Grimsnäs, Kampanäs och Fridafors (SM rapport 2000:1).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I Mästreda, Sjösås socken (RAÄ 101:1), ligger en av Kronobergs läns två kända husgrunder från förhistorisk tid. Platsen omges av myter, och enligt en tradition var stengrunden i själva verket en pestkyrkogård. Efter att grunden skadats av markberedning, utförde Smålands museum 1981 en provundersökning, tillsammans med medlemmar ur Sjösås-Drev-Hornaryds hembygsförening. Undersökningen fortsatte sedan 1982-86. Vid starten av undersökningen utgick man från att huset var ett bostadshus från folkvandringstiden (ca 400-600 e.Kr.), baserat på likheten med stenhusgrunder på Öland. Stengrunden i Mästreda är ca 27x9 meter lång. Murarna är raserade, men har varit ca 1 meter breda. De är murade i skalmursteknik. Ingångar finns mitt på södra långväggen och på västra kortväggen. I husets västra halva finns en konstruktion, som tolkats som en härd. Den består av en liggande stenhäll samt två kantställda hällar jämte en del kringspridda hällfragment, ca 1,5 m x 1,2-0,7 m. I västra halvan av huset fanns också kulturlager. Man tolkade det därför som att människor bott i den västra delen av huset och djuren i den östra. Fyndmaterialet var sparsamt, bl.a. keramikskärvor, slagg, en knack/malsten, harts, ett bronsbleck, brynen, samt en bit flinta. Dateringarna från 80-talet var väldigt spridda. Härden daterades till tidig-mellanneolitikum, några stolphål visade sig vara relativt moderna. Andra dateringar hamnade i järnålder och yngre bronsålder. Under 1980-talet behövdes en stor mängd kol för C14-dateringar, vilket gjorde dem mindre exakta. I en artikel i Sjösåsboken 1991 tolkades husgrunden som ett bostadshus från neolitikum, baserat på härden och biten av flinta. Av någon anledning blev resultaten aldrig fullständigt publicerade, och 2003 användes resultaten i ett examensarbete. Utgångspunkten var att stenhusgrunden var ett kulthus från bronsåldern. I samband med detta daterades en matskorpa från keramiken, samt kol från under södra muren. Dessa daterades till romersk järnålder samt slutet av romersk järnålder - början av folkvandringstid. Slagget analyserades och det mesta klassificerades som slagger från reduktionsprocessen, d.v.s. järnframställning i blästugn. Många av dem uppvisade flera drag som är typiska för förhistoriska slagger. Endast järnframställningens tidiga processled, d.v.s. reduktionsprocessen var representerad i det undersökta materialet. Genom jämförelser med andra liknande platser och framförallt med hänsyn taget till dateringar och andra undersökningsresultat, bedömdes husgrunden inte vara ett kulthus, utan ett boningshus från järnåldern. Det skulle i så fall vara den enda kända stenhusgrunden i länet från den tiden. Frågan är dock om Mästreda-huset verkligen var ett ""normalt"" bostadshus från järnåldern, bara för att det inte är ett kulthus från bronsåldern. Något som talar emot det är ex. placeringen mitt emellan två sankmarker och den överdådiga och ovanliga konstruktionen av både huset och härden. Förhoppningsvis kan framtida forskning ge oss nya svar.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Under 2023-2024 gjordes en arkeologisk utredning steg 1 och 2 inom delar av fastigheten Mårslycke 1:29. I utredningen ingick kartanalys, inventering och sökschaktning. Vid kartanalysen noterades att delar av området tidigare brukats som åkermark och vid inventeringen framkom odlingslämningar i anslutning till den tidigare åkermarken. Enstaka röjningsrösen hade en flack profil och avvek från de resterande lämningarna. Möjligen skulle de kunna antyda att det finns en äldre odlingshorisont inom området. Vid sökschaktningen framkom inga arkeologiska lämningar. Det konstaterades dock ett stort antal gropar efter stenbrytning som ställvis var fyllda med moderna sopor i form av t.ex. glasflaskor, tegelpannor mm.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
I samband med planerad byggnation inom norra delen av Hovshaga, norr om Växjö centrum gjordes en Arkeologisk utredning steg 1 i syfte att bedöma förekomsten av fornlämningar inom området. Utredningen omfattade kartstudier och specialinventering.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Den arkeologiska utredningen och förundersökningen omfattade bla. den fossila åkermarken och boplatsområdet RAÄ Växjö 113:1-2 (nu 316:1-2), samt lägenhetsbebyggelsen och boplatsområdet 181:1-2.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Med anledning av en planerad exploatering utfördes en arkeologisk förundersökning av två röjningsröseområden, RAÄ 176:1 och RAÄ 316:1 på norra Hovshaga i Växjö. Inom RAÄ 176:1 undersöktes en stenvall som daterades till senmedeltid, samt tre röjningsrösen som daterades till äldre järnålder. Inom området fanns även ett flertal tidigare registrerade gravar, skålgropsförekomster och boplatser. Inom RAÄ 316:1 framkom sporadiska boplatsspår i form av anläggningar och enstaka härdar.[sv]
Undersøkelse
Kartering [sv]
I norra Hovshagaområdet planerade Växjö kommun en utbyggnad av Kungsgårdsvägen mot norr, liksom områden för bostäder. En kartering genomfördes för att skapa en bild av fornlämningarnas spridning och karaktär. Denna följdes senare av en arkeologisk utredning och en kompletterande förundersökning där förekomsten av boplatslämningar undersöktes. Flera fornlämningar fanns inom karteringsområdet, bland annat två områden med fossil åkermark, RAÄ Växjö 176:1 och 316:1.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med planering av ny bebyggelse inom fastigheten Norra Replösa, Ljungby socken och kommun, utfördes en arkeologisk förundersökning i maj 1993. Den tidigare utredningen visade att det inom området fanns tre fornlämningar: ett gravfält, troliga boplatslämningar (öster om nuv. RAÄ Ljungby 59), samt en övergiven bytomt (RAÄ Ljungby 58). Resultaten visade att det inte förekommit någon långvarig förhistorisk bosättning inom de delar som undersöktes, men lösfynden tyder på tillfälliga vistelser. Den historiskt belagda Norregården bekräftades av bebyggelserester och kulturlager. Brandlagren antyder att gården kan ha brunnit ner.[sv]
Undersøkelse
Delundersökning [sv]
Under en vecka i augusti 1995 utförde Smålands museum en delundersökning inom Norraby Lassagårds gårdstomt. Undersökningen initierades av Söraby hembygdsförening. Trots att endast 0,3 % av gårdstomten undersöktes, konstaterades att platsen varit bebodd under stenåldern och sedan kontinuerligt bebodd från vikingatid och framåt. Skärvor av yngre svartgods visar att gården var bebodd under högmedeltid omkring 1250-1350 e. Kr. Vid denna tid är det också troligt att det fanns en kyrka i Norraby. En kyrka som eventuellt ursprungligen fungerade som en vikingatida gårdskyrka.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en exploatering av en yta nära Växjö flygplats gjordes en arkeologisk förundersökning. Den omfattade delar av en fossil åkermark (Växjö 116:1), en stenkrets (Öjaby 31:2), en stensättning (Öjaby 213), en bengrop (Öjaby 214), samt en del av en förhistorisk boplats (Öjaby 215). Bengropen daterades till folkvandringstid, boplatsen till perioderna yngre bronsålder till och med vikingatid och den fossila åkermarken röjdes under olika delar av järnåldern.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Under år 2018 gjordes en större undersökning av ett område med boplatslämningar och ett gravområde. Syftet var att fastslå lämningarnas kronologi, funktion och relation till omkringliggande fornlämningar. Platsen hade använts kontinuerligt över mycket lång tid. Den äldsta dateringen från boplatsen var från tidig jägar-/ samlarstenålder ca 7000 f. Kr., vilket är den äldsta dateringen av en anläggning i Växjötrakten. till slutet av vikingatid. Under slutet av bronsålder och början av äldre järnålder (ca. 700 till 200 f.Kr.) anlade man ett stort antal eldstäder och kokgropar inom boplatsen. Någon fast bebyggelse fanns dock inte. Därefter verkar platsen ha varit obrukad fram till perioden 200 till 600 e.Kr. (yngre romersk järnålder och folkvandringstid). Från detta skede hittades eldstäder men även stolphål som ingått i små, stolpburna byggnader. I mindre skala verkade platsen ha brukats ända fram till slutet av vikingatid. Detta framgick bland annat av att man fann en särskild typ av keramik, så kallad östersjökeramik, i ett av förrådshusen. Vid den förundersökning som gjorts tidigare undersökte man flera röjningsrösen i närheten av boplatsen. Man kunde då urskilja två tydliga faser då man röjt marken för odling. Dessa faser motsvarade de perioder då man även brukat boplatsen.
Den grav som undersöktes var en låg stensättning vilken innehöll kremerade ben från två begravningar. En 14C -datering av ett bränt ben från en yngre individ visade att denna begravning ägt rum under romersk järnålder (0–200 e.Kr.). I graven fanns även ben från en äldre individ samt flera föremål av brons och järn som ingått i ett bälte från folkvandringstid (400–550 e.Kr.). Bälten av denna typ ingick i mansdräkten och man kan därför anta att den begravda personen varit en man.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...