Arkeologisk förundersökning [sv]
Med anledning av att Växjöhem AB planerade att uppföra bostäder i kvarteret Nyelund, Växjö, så utförde Smålands museum en arkeologisk förundersökning. Området är fornlämningsrikt. Vid undersökningen framkom boplatsindikationer på två ställen. Det fanns också röjningsrösen och en stensträng. Dateringarna representerade minst två olika tidsskeden: Äldre bronsålder och förromersk järnålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med byggnationen av nya studentbostäder vid Linnéuniversitetet i Växjö, gjordes en särskild arkeologisk undersökning inom boplatsen RAÄ 351 i Växjö socken. Vid undersökningen framkom tio huskonstruktioner. Bebyggelsen hade ett äldsta skede i tidig förromersk järnålder, men bebyggelsens tyngdpunkt inföll inom perioden folkvandringstid och vendeltid, ca 400-700 e Kr. Byggnaderna omfattade såväl bostadshus som uthus och enklare skjulkonstruktioner. Några av de mindre husen tolkades som uthus dit särskilda aktiviteter knutits så som tröskning, textilproduktion och eventuellt bakning. Av husen från den folkvandringstida/vendeltida fasen har fyra bedömts vara boningshus med möjliga fähusdelar. På boplatsen fanns också ett antal blästugnar där man producerat järn. Ugnarnas datering sammanföll med boplatsskedet i folkvandringstid/vendeltid. Bebyggelsen har under den här perioden tolkats som en gårdsenhet vilken byggts om vid ett antal tillfällen. Bebyggelsestrukturen tycks inte ha varit reglerad eller uppbyggd efter någon igenkännbar gårdsstruktur. Odlingsekonomin baserades på jordbruk och boskapsskötsel och i de analyser av makrofossil som gjordes återspeglade såväl odling som bete. Makrofossilanalysen antydde också att flersäde kan ha förekommit, trots att man för Smålands inlands del annars inte brukar tala om flersäde förrän i sen tid. Bebyggelsen under folkvandringstid/vendeltid utgjorde en viktig länk i den bebyggelsehistoriska utvecklingen på Telestadsområdet. Gårds-bebyggelsen verkar ha utgjort ett mellanled i utvecklingen från en mer spridd bebyggelse under bronsålder och äldre järnålder mot en koncentration av bebyggelsen i vikingatid, då man flyttade mot övre delen av Telestadshöjden. På höjden anlades de yngre järnåldersgravfälten och där kom även den medeltida bytomten att ligga.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med utbyggnaden av Linnéuniversitetet i början av 2000-talet gjordes en arkeologisk förundersökning inom de förhistoriska boplatsområdena RAÄ 351 (senare uppdelad i kv. Professorn och kv. Prefekten) och RAÄ 352, Växjö socken.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför fortsatt utbyggnad av Kv. Professorn vid Linnéuniversitetet i Växjö, utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning år 2000. Man hade tidigare identifierat en järnåldersboplats inom RAÄ 351 i Växjö socken och målet var nu att studera fornlämningens norra del och vilka sysslor man utfört där.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en planerad bostadsbyggnation inom den nordöstra delen av fornlämningen RAÄ 218:1, framkom spår av en förhistorisk boplats. Spåren utgjordes av spridda stolphål, härdar, gropar och rännor. Dessa tolkades som den östra utkanten av boplatsen inom Kv. Seglaren, som utgjorde den nordvästra delen av boplatsen RAÄ 218:1. Tre härdar och en härdgrop daterades till perioden yngre bronsålder – romersk järnålder, vilket stämde väl överens med dateringarna från boplatsens västra del. Kulturparken Småland gjorde mot bakgrund av undersökningens resultat, bedömningen att det inte behövdes ytterligare arkeologiska undersökningar inom exploateringsområdet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
När Kv. Seglaren skulle bebyggas med bostäder, berördes ett område med boplatslämningar i norra delen av RAÄ 218:1 i Växjö socken. Boplatsen påträffades redan år 1990 i samband med en undersökning av den närliggande hällkistan RAÄ 18. Förundersökningen, som omfattade sluttningen norr om Torpavägen och väster om RAÄ 18, visade att det fanns över 90 boplatslämningar och 10 odlingslämningar inom exploateringsområdet. Anläggningarna daterades från mellersta bronsålder till och med förromersk järnålder och keramiken till mellanneolitikum respektive yngre bronsålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Under år 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning inom kv. Seglaren, vilket motsvarade de nordvästra delarna av boplats RAÄ 218 i Växjö socken. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berördes av den neolitiseringsvåg som samtidigt svepte över Sydskandinavien. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m från resterna efter gravröset RAÄ 18, som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. Trots att hällkistan anlades under senneolitikum och det stora röset under äldre bronsålder, fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras, men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i sluttningen nedanför. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv. Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar, men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med schaktningen för ett nytt bostadshus på innergården till fastigheten Sunaman 2 i
centrala Växjö gjordes en schaktningsövervakning år 2018. Kvarteret fick sin nuvarande omfattning efter stadsbränderna 1838 och 1843 då Norrgatans sträckning ändrades och fick sitt nuvarande läge. Före denna omläggning gick gatan istället genom det som idag är kvarterets mitt och det bör under lång tid ha funnits gatunära bebyggelse inom det aktuella förundersökningsområdet. Vid schaktningen påträffades dock främst lämningar från tiden efter stadsbranden år 1843. I schaktet framkom grunden till ett gårdshus samt kullerstensläggningar som omgett detta hus. Den ursprungliga topografin i området har sluttat åt väster och omfattande utfyllnader hade gjorts för att jämna ut höjdskillnaden. I samband med detta har lämningar från den äldre bebyggelsen grundligt röjts undan. Den enda lämning som påträffades från tiden före tomtregleringen var en stor avfallsgrop som innehöll fynd från sent 1700-tal.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
I samband med planerad husbyggnation inom Kv. Universitetet på Teleborg genomfördes en arkeologisk utredning (steg 2) i anslutning till stensättningen RAÄ Växjö 207:1. Vid utredningen framkom inga fynd, men väl en mängd stolphål som antogs vara förhistoriska.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför planerad byggnation utförde Smålands museum en slutundersökning inom kvarteret Universitetet i juli-augusti 1994. Inom fornlämning 207:2 fanns förhistoriska boplatslämningar. Vid undersökningen dokumenterades 279 anläggningar, varav de flesta var stolphål, men det fanns även gropar, härdar, rännor och en kokgrop. Anläggningarna verkade vara uppdelade i två aktivitetsytor, ett som innehöll tidigneolitiska lämningar, inklusive hus, och ett som kunde dateras till folkvandringstid-vendeltid. Fynden bestod av brända ben, keramik, flinta, mm.[sv]
Undersøkelse
Kartering [sv]
I september 1990 utfördes en fosfatkartering och provundersökning inom kv. Viggen i Öjaby utanför Växjö. Insatserna gjordes inför planerad nybebyggelse. Karteringen omfattade ca 14 000 kvm. 3 fynd påträffades: två förrostade järnföremål och en 1x1 cm stor bränd flinta. Efter karteringen gjordes en provundersökning, där man inte fann några fynd eller boplatslämningar. Inga fler undersökningar gjordes, och området har därför inte fått något RAÄ-nummer.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en planerad byggnation inom Kv. Östregård och boplatsen 346:1 i Växjö socken, genomfördes en arkeologisk undersökning år 1996.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med kommunens planer att bygga bostäder inom kvarteret Östregård i Växjö utfördes en arkeologisk förundersökning. Denna visade dels att det fanns lämningar från en förhistorisk boplats med stolphål, gropar och härdar, dels lämningar från den historiska gården Östregård.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
År 1978 uppmärksammades ett brandlager i samband med plöjning i Kvänslöv, Ljungby socken (RAÄ 125). Det omfattade ca 1 kvm och var ca 5 cm tjockt i mitten. Enligt museichefen Karl-Johan Krantz innehöll lagret sot och kol, men endast fragmentariska benrester framkom. Tio meter NV om fyndplatsen hittades dock ett "ålderdomligt spänne" i form av en rektangulär järnsölja med torne. Fynden överlämnades till RAÄ, men fördelades år 2013 till Smålands museum. Då fyndet låg i närheten av hällkistan RAÄ 45, fick fyndet först samma beteckning i Smålands museums arkiv. Platsen fick dock senare ett eget fornlämningsnummer så den korrekta beteckningen är RAÄ Ljungby 125.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
År 1971 hittades ett brandlager i samband med plöjning i Kvänslöv, Ljungby socken (RAÄ 55:1-2). Jan-Erik Anderbjörk besiktigade platsen under hösten och gjorde en undersökning den 4:e maj 1972. Brandlagret, som var 1,4 m i diameter, låg på ursprunglig mark under ett ca 0,3 m tjockt matjordslager. I brandlagret framkom ca 1 liter brända ben, två beslag av brons, en bygel av järn, ett par sönderfallande fragment av brons och järn, samt en flintskärva. Då fyndet låg ca 55 m Ö om hällkistan RAÄ 45, fick fyndet först samma beteckning i Smålands museums arkiv. Platsen fick dock senare ett eget fornlämningsnummer så den korrekta beteckningen är RAÄ 55:1-2.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...