Arkeologisk undersökning [sv]
I Mästreda, Sjösås socken (RAÄ 101:1), ligger en av Kronobergs läns två kända husgrunder från förhistorisk tid. Platsen omges av myter, och enligt en tradition var stengrunden i själva verket en pestkyrkogård. Efter att grunden skadats av markberedning, utförde Smålands museum 1981 en provundersökning, tillsammans med medlemmar ur Sjösås-Drev-Hornaryds hembygsförening. Undersökningen fortsatte sedan 1982-86. Vid starten av undersökningen utgick man från att huset var ett bostadshus från folkvandringstiden (ca 400-600 e.Kr.), baserat på likheten med stenhusgrunder på Öland. Stengrunden i Mästreda är ca 27x9 meter lång. Murarna är raserade, men har varit ca 1 meter breda. De är murade i skalmursteknik. Ingångar finns mitt på södra långväggen och på västra kortväggen. I husets västra halva finns en konstruktion, som tolkats som en härd. Den består av en liggande stenhäll samt två kantställda hällar jämte en del kringspridda hällfragment, ca 1,5 m x 1,2-0,7 m. I västra halvan av huset fanns också kulturlager. Man tolkade det därför som att människor bott i den västra delen av huset och djuren i den östra. Fyndmaterialet var sparsamt, bl.a. keramikskärvor, slagg, en knack/malsten, harts, ett bronsbleck, brynen, samt en bit flinta. Dateringarna från 80-talet var väldigt spridda. Härden daterades till tidig-mellanneolitikum, några stolphål visade sig vara relativt moderna. Andra dateringar hamnade i järnålder och yngre bronsålder. Under 1980-talet behövdes en stor mängd kol för C14-dateringar, vilket gjorde dem mindre exakta. I en artikel i Sjösåsboken 1991 tolkades husgrunden som ett bostadshus från neolitikum, baserat på härden och biten av flinta. Av någon anledning blev resultaten aldrig fullständigt publicerade, och 2003 användes resultaten i ett examensarbete. Utgångspunkten var att stenhusgrunden var ett kulthus från bronsåldern. I samband med detta daterades en matskorpa från keramiken, samt kol från under södra muren. Dessa daterades till romersk järnålder samt slutet av romersk järnålder - början av folkvandringstid. Slagget analyserades och det mesta klassificerades som slagger från reduktionsprocessen, d.v.s. järnframställning i blästugn. Många av dem uppvisade flera drag som är typiska för förhistoriska slagger. Endast järnframställningens tidiga processled, d.v.s. reduktionsprocessen var representerad i det undersökta materialet. Genom jämförelser med andra liknande platser och framförallt med hänsyn taget till dateringar och andra undersökningsresultat, bedömdes husgrunden inte vara ett kulthus, utan ett boningshus från järnåldern. Det skulle i så fall vara den enda kända stenhusgrunden i länet från den tiden. Frågan är dock om Mästreda-huset verkligen var ett ""normalt"" bostadshus från järnåldern, bara för att det inte är ett kulthus från bronsåldern. Något som talar emot det är ex. placeringen mitt emellan två sankmarker och den överdådiga och ovanliga konstruktionen av både huset och härden. Förhoppningsvis kan framtida forskning ge oss nya svar.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Under 2023-2024 gjordes en arkeologisk utredning steg 1 och 2 inom delar av fastigheten Mårslycke 1:29. I utredningen ingick kartanalys, inventering och sökschaktning. Vid kartanalysen noterades att delar av området tidigare brukats som åkermark och vid inventeringen framkom odlingslämningar i anslutning till den tidigare åkermarken. Enstaka röjningsrösen hade en flack profil och avvek från de resterande lämningarna. Möjligen skulle de kunna antyda att det finns en äldre odlingshorisont inom området. Vid sökschaktningen framkom inga arkeologiska lämningar. Det konstaterades dock ett stort antal gropar efter stenbrytning som ställvis var fyllda med moderna sopor i form av t.ex. glasflaskor, tegelpannor mm.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
I samband med planerad byggnation inom norra delen av Hovshaga, norr om Växjö centrum gjordes en Arkeologisk utredning steg 1 i syfte att bedöma förekomsten av fornlämningar inom området. Utredningen omfattade kartstudier och specialinventering.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Den arkeologiska utredningen och förundersökningen omfattade bla. den fossila åkermarken och boplatsområdet RAÄ Växjö 113:1-2 (nu 316:1-2), samt lägenhetsbebyggelsen och boplatsområdet 181:1-2.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Med anledning av en planerad exploatering utfördes en arkeologisk förundersökning av två röjningsröseområden, RAÄ 176:1 och RAÄ 316:1 på norra Hovshaga i Växjö. Inom RAÄ 176:1 undersöktes en stenvall som daterades till senmedeltid, samt tre röjningsrösen som daterades till äldre järnålder. Inom området fanns även ett flertal tidigare registrerade gravar, skålgropsförekomster och boplatser. Inom RAÄ 316:1 framkom sporadiska boplatsspår i form av anläggningar och enstaka härdar.[sv]
Undersøkelse
Kartering [sv]
I norra Hovshagaområdet planerade Växjö kommun en utbyggnad av Kungsgårdsvägen mot norr, liksom områden för bostäder. En kartering genomfördes för att skapa en bild av fornlämningarnas spridning och karaktär. Denna följdes senare av en arkeologisk utredning och en kompletterande förundersökning där förekomsten av boplatslämningar undersöktes. Flera fornlämningar fanns inom karteringsområdet, bland annat två områden med fossil åkermark, RAÄ Växjö 176:1 och 316:1.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med planering av ny bebyggelse inom fastigheten Norra Replösa, Ljungby socken och kommun, utfördes en arkeologisk förundersökning i maj 1993. Den tidigare utredningen visade att det inom området fanns tre fornlämningar: ett gravfält, troliga boplatslämningar (öster om nuv. RAÄ Ljungby 59), samt en övergiven bytomt (RAÄ Ljungby 58). Resultaten visade att det inte förekommit någon långvarig förhistorisk bosättning inom de delar som undersöktes, men lösfynden tyder på tillfälliga vistelser. Den historiskt belagda Norregården bekräftades av bebyggelserester och kulturlager. Brandlagren antyder att gården kan ha brunnit ner.[sv]
Undersøkelse
Delundersökning [sv]
Under en vecka i augusti 1995 utförde Smålands museum en delundersökning inom Norraby Lassagårds gårdstomt. Undersökningen initierades av Söraby hembygdsförening. Trots att endast 0,3 % av gårdstomten undersöktes, konstaterades att platsen varit bebodd under stenåldern och sedan kontinuerligt bebodd från vikingatid och framåt. Skärvor av yngre svartgods visar att gården var bebodd under högmedeltid omkring 1250-1350 e. Kr. Vid denna tid är det också troligt att det fanns en kyrka i Norraby. En kyrka som eventuellt ursprungligen fungerade som en vikingatida gårdskyrka.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en exploatering av en yta nära Växjö flygplats gjordes en arkeologisk förundersökning. Den omfattade delar av en fossil åkermark (Växjö 116:1), en stenkrets (Öjaby 31:2), en stensättning (Öjaby 213), en bengrop (Öjaby 214), samt en del av en förhistorisk boplats (Öjaby 215). Bengropen daterades till folkvandringstid, boplatsen till perioderna yngre bronsålder till och med vikingatid och den fossila åkermarken röjdes under olika delar av järnåldern.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Under år 2018 gjordes en större undersökning av ett område med boplatslämningar och ett gravområde. Syftet var att fastslå lämningarnas kronologi, funktion och relation till omkringliggande fornlämningar. Platsen hade använts kontinuerligt över mycket lång tid. Den äldsta dateringen från boplatsen var från tidig jägar-/ samlarstenålder ca 7000 f. Kr., vilket är den äldsta dateringen av en anläggning i Växjötrakten. till slutet av vikingatid. Under slutet av bronsålder och början av äldre järnålder (ca. 700 till 200 f.Kr.) anlade man ett stort antal eldstäder och kokgropar inom boplatsen. Någon fast bebyggelse fanns dock inte. Därefter verkar platsen ha varit obrukad fram till perioden 200 till 600 e.Kr. (yngre romersk järnålder och folkvandringstid). Från detta skede hittades eldstäder men även stolphål som ingått i små, stolpburna byggnader. I mindre skala verkade platsen ha brukats ända fram till slutet av vikingatid. Detta framgick bland annat av att man fann en särskild typ av keramik, så kallad östersjökeramik, i ett av förrådshusen. Vid den förundersökning som gjorts tidigare undersökte man flera röjningsrösen i närheten av boplatsen. Man kunde då urskilja två tydliga faser då man röjt marken för odling. Dessa faser motsvarade de perioder då man även brukat boplatsen.
Den grav som undersöktes var en låg stensättning vilken innehöll kremerade ben från två begravningar. En 14C -datering av ett bränt ben från en yngre individ visade att denna begravning ägt rum under romersk järnålder (0–200 e.Kr.). I graven fanns även ben från en äldre individ samt flera föremål av brons och järn som ingått i ett bälte från folkvandringstid (400–550 e.Kr.). Bälten av denna typ ingick i mansdräkten och man kan därför anta att den begravda personen varit en man.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Smålands museum har i samband med en planerad exploatering gjort en särskild arkeologisk utredning inom fastigheten Öjaby 28:1 i Växjö kommun. Utredningen visade att det inom exploateringsområdet fanns ett flertal tidigare oregistrerade gravar kring röset RAÄ 169. De utgjordes av välvda och flacka stensättningar, samt en ofylld kvadratisk stensättning med klumpstenar i hörnen. Utredningen visade också att det skadade röset RAÄ 169, verkligen var ett röse och hade en tydlig kantkedja. De nyupptäckta gravarna knöt i söder an till ett tidigare beskrivet, men ej registrerat gravfält med liknande gravtyper. Gravfältet låg också i ett stråk av gravar som följde utmed den gamla landsvägen norr ut mellan Öjaby och Öhr.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under juni 2008 genomfördes en arkeologisk förundersökning av ett tidigare okänt gravfält (RAÄ Öjaby 169). Gravfältet bestod av 27 gravar i form av flacka stensättningar, 1 kvadratiskt röse, en ofylld stensättning med klumpstenar och en stensättning med mittblock. Ytligt bränt benmaterial från två av stensättningarna daterades till äldre bronsålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med byggnationen av en industritomt gjordes en begränsad arkeologisk förundersökning. Den omfattade en del av ett område med fossil åker (Öjaby 116:1), en hällristning (Öjaby 115:1) och en kolningsgrop (Öjaby 171). Resultatet av undersökningen visade att det fanns enstaka boplatslämningar inom förundersökningsområdet. I samband med schaktningen runt skålgropsblocket framkom en stensättning med en förmodad kantkedja (Öjaby 170). Stensättningen var placerad så att det kluvna blocket med skålgropar låg helt centrerat i dess mitt. Den undersökta kolningsgropen producerade sannolikt kol med hög kvalité och kolningen skedde mellan 1660- till 1950-talet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I närheten av Växjö flygplats gjordes en spännande upptäckt inför en byggnation år 2009. Mellan den ålderdomliga vägen från Jönköping till Växjö och ett område med fossil åkermark, påträffades ett gravfält med 27 brandgravar (Öjaby 169). Gravarna gick inte att se innan grästorven togs bort. Det fanns också ett stort kvadratiskt röse och en kvadratisk klumpstensformation. Det brända benmaterialet från de undersökta gravarna visade att gravfältet använts under större delen av bronsåldern. Det finns exempel på andra brandgravfält från äldre bronsåldern i Smålands inland, men få som är undersökta i modern tid. Benmaterialet visade att alla de gravlagda personerna var vuxna och i vissa gravar fanns gåvor i form av slaget stenmaterial. Gravfältet måste ha varit väl känt under bronsåldern eftersom det låg synligt utmed den gamla vägen. Den fossila åkermark (Öjaby 116:1) som fanns i undersökningsområdets östra del karterades och tre röjningsrösen undersöktes. De daterade kolproven visade att man börjat stenröja området under bronsålder vilket innebär att odlingsmark och gravområde varit samtida. Förmodligen har odling sedan pågått i extensiv form under lång tid. Den svedjebränning som utfördes under 15- eller 1600-talet var förmodligen den sista odlingen i området.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en schaktningsövervakning som föranleddes av arbetet med nydragningen av en fjärrvärmeledning, berördes ett tidigare oregistrerat röse (L2022:1964). Detta var 12 m i diameter och 1 m högt och schaktet gick genom rösets mitt. Hälften av röset låg utanför undersökningsområdet. I röset fanns en grop med brända ben och en bronsnål med hjulkorshuvud. Gropen och benen bedömdes tillhöra en sekundärgrav och 14C-daterades till yngre bronsålder, ca 826–776 f. Kr. Vidare fanns brända ben spridda i hela rösets stenpackning på den västra sidan och ben från en benkoncentration i bottenlagret dateras även de till yngre bronsålder och perioden 910–809 f. Kr. Ovanpå röset fanns också flera stenkonstruktioner som fortsatte utanför röset. I botten av röset hittades även två härdar, varav den ena var fylld med skörbränd och skärvig sten. Både väster och öster om det nyupptäckta röset kunde dikesliknande strukturer iakttas i schaktväggen. En av dem föreföll leda upp till, eller under, det närbelägna röset (L1953:8259). Vidare framkom ett större pyramidformat block, intill det tidigare kända röset, vilket hade en mycket stor skålgrop på toppen och antydningar till flera på sin ena sida (L2022:1966). En sten intill hade också en vag antydan till skålgrop.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med planerade husbyggnationer inom fastigheten Odensjö 3:11, gjordes en arkeologisk förundersökning år 2000. Den ena lokalen, RAÄ 123:1 i Odensjö socken, innehöll bearbetad kvarts och flinta från tidig- till mellersta jägarstenålder och boplatslämningar som daterades till perioderna senneolitikum - äldre bronsålder respektive romersk järnålder. Inom den andra boplatsen, RAÄ 124:1, framkom endast ett flintavslag vid förundersökningen. RAÄ 123:1 bedömdes ha ett högt vetenskapligt värde.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
År 2001 genomfördes en särskild arkeologisk undersökning av stenåldersboplatsen RAÄ 123:1, Odensjö socken i Ljungby kommun. Undersökningen berörde en boplats som genom fynd och 14C-analyserade anläggningar, kunde dateras till slutet av tidigmesolitikum (7200 - 6500 f. Kr.). Koldaterade anläggningar visade att platsen också hade använts sporadiskt under senneolitikum - äldre bronsålder, samt under romersk järnålder. Fyndmaterialet av flinta och kvarts var maximalt utnyttjat och inom boplatsen gick det att urskilja två slagplatser. Boplatsen tolkades som en uppehållsplats för en mindre grupp människor.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Inför planerna på ett nytt bostadsområde invid Bolmen i Odensjö, gjordes en arkeologisk utredning. Denna visade att spåren av två stenåldersboplatser med slagen flinta och kvarts fanns inom utredningsområdet. Boplatserna kom att kallas fornlämning 123:1 och 124:1 i Odensjö socken.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
Efter en storm gjordes arkeologisk efterundersökning av gravfältet RAÄ 112 i Odensjö socken. Ett mindre antal gravar, bland annat en järnåldersdös undersöktes.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Under år 2004 gjordes en så kallad frivillig arkeologisk utredning inom området Kloster söder om Alvesta. Platsen utgjordes av ett sandigt näs i sjön Salen och vid schaktning framkom spåren av en liten boplats. De utgjordes av två härdar, ett stolphål och en kokgrop, samt avslag och några enstaka delar av redskap. Utifrån fynden kan man anta att människor hade varit där både under jägar- och bondestenåldern. Platsen blev inte exploaterad vid detta tillfälle, utan boplatsen finns med beteckningen RAÄ 126 i Aringsås socken.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...