Arkeologisk utredning [sv]
Smålands museum har i samband med en planerad exploatering gjort en särskild arkeologisk utredning inom fastigheten Öjaby 28:1 i Växjö kommun. Utredningen visade att det inom exploateringsområdet fanns ett flertal tidigare oregistrerade gravar kring röset RAÄ 169. De utgjordes av välvda och flacka stensättningar, samt en ofylld kvadratisk stensättning med klumpstenar i hörnen. Utredningen visade också att det skadade röset RAÄ 169, verkligen var ett röse och hade en tydlig kantkedja. De nyupptäckta gravarna knöt i söder an till ett tidigare beskrivet, men ej registrerat gravfält med liknande gravtyper. Gravfältet låg också i ett stråk av gravar som följde utmed den gamla landsvägen norr ut mellan Öjaby och Öhr.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under juni 2008 genomfördes en arkeologisk förundersökning av ett tidigare okänt gravfält (RAÄ Öjaby 169). Gravfältet bestod av 27 gravar i form av flacka stensättningar, 1 kvadratiskt röse, en ofylld stensättning med klumpstenar och en stensättning med mittblock. Ytligt bränt benmaterial från två av stensättningarna daterades till äldre bronsålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med byggnationen av en industritomt gjordes en begränsad arkeologisk förundersökning. Den omfattade en del av ett område med fossil åker (Öjaby 116:1), en hällristning (Öjaby 115:1) och en kolningsgrop (Öjaby 171). Resultatet av undersökningen visade att det fanns enstaka boplatslämningar inom förundersökningsområdet. I samband med schaktningen runt skålgropsblocket framkom en stensättning med en förmodad kantkedja (Öjaby 170). Stensättningen var placerad så att det kluvna blocket med skålgropar låg helt centrerat i dess mitt. Den undersökta kolningsgropen producerade sannolikt kol med hög kvalité och kolningen skedde mellan 1660- till 1950-talet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I närheten av Växjö flygplats gjordes en spännande upptäckt inför en byggnation år 2009. Mellan den ålderdomliga vägen från Jönköping till Växjö och ett område med fossil åkermark, påträffades ett gravfält med 27 brandgravar (Öjaby 169). Gravarna gick inte att se innan grästorven togs bort. Det fanns också ett stort kvadratiskt röse och en kvadratisk klumpstensformation. Det brända benmaterialet från de undersökta gravarna visade att gravfältet använts under större delen av bronsåldern. Det finns exempel på andra brandgravfält från äldre bronsåldern i Smålands inland, men få som är undersökta i modern tid. Benmaterialet visade att alla de gravlagda personerna var vuxna och i vissa gravar fanns gåvor i form av slaget stenmaterial. Gravfältet måste ha varit väl känt under bronsåldern eftersom det låg synligt utmed den gamla vägen. Den fossila åkermark (Öjaby 116:1) som fanns i undersökningsområdets östra del karterades och tre röjningsrösen undersöktes. De daterade kolproven visade att man börjat stenröja området under bronsålder vilket innebär att odlingsmark och gravområde varit samtida. Förmodligen har odling sedan pågått i extensiv form under lång tid. Den svedjebränning som utfördes under 15- eller 1600-talet var förmodligen den sista odlingen i området.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en schaktningsövervakning som föranleddes av arbetet med nydragningen av en fjärrvärmeledning, berördes ett tidigare oregistrerat röse (L2022:1964). Detta var 12 m i diameter och 1 m högt och schaktet gick genom rösets mitt. Hälften av röset låg utanför undersökningsområdet. I röset fanns en grop med brända ben och en bronsnål med hjulkorshuvud. Gropen och benen bedömdes tillhöra en sekundärgrav och 14C-daterades till yngre bronsålder, ca 826–776 f. Kr. Vidare fanns brända ben spridda i hela rösets stenpackning på den västra sidan och ben från en benkoncentration i bottenlagret dateras även de till yngre bronsålder och perioden 910–809 f. Kr. Ovanpå röset fanns också flera stenkonstruktioner som fortsatte utanför röset. I botten av röset hittades även två härdar, varav den ena var fylld med skörbränd och skärvig sten. Både väster och öster om det nyupptäckta röset kunde dikesliknande strukturer iakttas i schaktväggen. En av dem föreföll leda upp till, eller under, det närbelägna röset (L1953:8259). Vidare framkom ett större pyramidformat block, intill det tidigare kända röset, vilket hade en mycket stor skålgrop på toppen och antydningar till flera på sin ena sida (L2022:1966). En sten intill hade också en vag antydan till skålgrop.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med planerade husbyggnationer inom fastigheten Odensjö 3:11, gjordes en arkeologisk förundersökning år 2000. Den ena lokalen, RAÄ 123:1 i Odensjö socken, innehöll bearbetad kvarts och flinta från tidig- till mellersta jägarstenålder och boplatslämningar som daterades till perioderna senneolitikum - äldre bronsålder respektive romersk järnålder. Inom den andra boplatsen, RAÄ 124:1, framkom endast ett flintavslag vid förundersökningen. RAÄ 123:1 bedömdes ha ett högt vetenskapligt värde.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
År 2001 genomfördes en särskild arkeologisk undersökning av stenåldersboplatsen RAÄ 123:1, Odensjö socken i Ljungby kommun. Undersökningen berörde en boplats som genom fynd och 14C-analyserade anläggningar, kunde dateras till slutet av tidigmesolitikum (7200 - 6500 f. Kr.). Koldaterade anläggningar visade att platsen också hade använts sporadiskt under senneolitikum - äldre bronsålder, samt under romersk järnålder. Fyndmaterialet av flinta och kvarts var maximalt utnyttjat och inom boplatsen gick det att urskilja två slagplatser. Boplatsen tolkades som en uppehållsplats för en mindre grupp människor.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Inför planerna på ett nytt bostadsområde invid Bolmen i Odensjö, gjordes en arkeologisk utredning. Denna visade att spåren av två stenåldersboplatser med slagen flinta och kvarts fanns inom utredningsområdet. Boplatserna kom att kallas fornlämning 123:1 och 124:1 i Odensjö socken.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
Efter en storm gjordes arkeologisk efterundersökning av gravfältet RAÄ 112 i Odensjö socken. Ett mindre antal gravar, bland annat en järnåldersdös undersöktes.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Under år 2004 gjordes en så kallad frivillig arkeologisk utredning inom området Kloster söder om Alvesta. Platsen utgjordes av ett sandigt näs i sjön Salen och vid schaktning framkom spåren av en liten boplats. De utgjordes av två härdar, ett stolphål och en kokgrop, samt avslag och några enstaka delar av redskap. Utifrån fynden kan man anta att människor hade varit där både under jägar- och bondestenåldern. Platsen blev inte exploaterad vid detta tillfälle, utan boplatsen finns med beteckningen RAÄ 126 i Aringsås socken.[sv]
Undersøkelse
Provundersökning [sv]
I april 1987 fosfatkarterades ett ca 200.000 kvm stort område väst och sydväst om Telestads gård. Vid karteringen påträffades en skärva mellanneolitisk keramik nära hällkistan RAÄ 18, ett flintavslag och ett område med sot och skörbrända stenar. I rapporten från fosfatkarteringen (Åhman 1987-06-22) sägs det att en provundersökning bör ske. Det finns ingen rapport från någon sådan provundersökning, men det finns ritningar från en undersökning märkt Telestad v. 39. Det är högst sannolikt att det här är prov-undersökningen som omnämns i fosfatkarteringsrapporten. Ritningen visar ett 62 meter långt och 12 meter brett schakt, draget i öst-västlig riktning. Det finns också svartvita foton med tillhörande beskrivning, samt beskrivningar av diabilder (vilka saknas). Beskrivningarna säger att undersökningsområdet var "den blivande vägen", dvs Torparvägen. Det finns också fynd som hör ihop med grävningen, nämligen 5 kolprover, ett blandat stenmaterial, ett troligt mikrospån av flinta, samt ett troligt flintavfall. Kontakt togs med ATA (2021-09-10), men inte heller de har uppgifter om någon rapport från provundersökningen."[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
Efter att ett gravfält (RAÄ Angelstad 42:1), en rest sten (RAÄ Angelstad 41:1), en treudd (RAÄ Angelstad 40:1) och ett område med fossil åkermark (RAÄ Angelstad 87:1) blivit skadade vid avverkning och efterföljande markberedning, beslutade Länsstyrelsen att gravarna skulle restaureras och några av röjningsrösena skulle förundersökas. Totalt sex röjningsrösen undersöktes och kolprover samlades in från samtliga. Två kolprover var dock för små för att dateras. Totalt kunde sex kolprover dateras (Ua-10378 till Ua-10384). Sex av sju dateringar föll inom perioden äldre järnålder (500 f.Kr. - 500 e.Kr.).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under hösten 2012 utfördes även en mindre undersökning i Växjö, i samband med en reparation av en el-/teleledning inom Stortorgets nordöstra del. Denna sammanfogades med rapporteringen från undersökningarna i Norrgatan samma år. De bebyggelselämningar som framkom var framförallt källare från 1600-talet, en högmedeltida källargrop, en del av en husgrund, samt delar av ett flertal gårdsplaner. Hela stadsområdet förefaller ha tagits i bruk under medeltiden, om än på ett extensivt sätt. Vid förundersökningen påträffades även spår av verksamhet på platsen under äldre järnålder, bland annat en större härd. Förmodligen har det nuvarande stadsområdet varit integrerat i det kulturlandskap från brons- och järnålder som fortfarande finns bevarat i omgivningarna runt dagens Växjö.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Vid Replösaområdet i Ljungbys östra del, utförde Smålands museum på uppdrag av Ljungby kommun en arkeologisk utredning steg 1. I arbetet ingick en noggrann inventering av synliga fornlämningar samt en bedömning av om under mark dolda fornlämningar kunde finnas i området. I en rotvälta i utredningsområdets södra del påträffades två flintavslag som förmodades höra samman med en boplatslämning.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Syftet med den särskilda utredningen (AU2), var att med utgångspunkt från utredningens etapp 1 fastställa, om det fanns fornlämningar dolda under mark. Frågan gällde såväl boplatslämningar som gravar. Efter utredningens etapp 2 stod det klart att det inom exploateringsområdets södra del fanns en boplats som sannolikt härrör från jägarstenåldern (RAÄ Ljungby 129). Boplatsens omfattning var dock oklar. Vid utredningen tillvaratogs åtta flintfynd varav ett mikrospån med retusch. Strax intill koncentrationen av flintfynd påträffades en mörkfärgning som sannolikt utgjorde en förhistorisk anläggning. Ytterligare tre möjliga förhistoriska anläggningar påträffades inom den södra delen av utredningsområdet. Dessa fick beteckningen RAÄ Ljungby 131. I utredningsområdets norra del påträffades två härdliknande anläggningar vars karaktär var svårbestämd. Ett antal rösen inom RAÄ Ljungby 127 och 130 torvades av och de antogs vara spår av odlingsröjning snarare än gravar.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
I samband med en planerad gång-/cykelväg gjordes en arkeologisk utredning steg 2. Delar av platsen låg i direkt anslutning till den vendel- /vikingatida boplatsen RAÄ Ljungby 59:1 (L1954:8528). Sammantaget hittades fyra stolphål, tre härdar samt två gropar. Fynden utgjordes av ett bränt ben, två bitar järnslagg från järnframställning, en bit bränd lera, ett fintavslag samt fem skärvor keramik från viktingatid/tidig medeltid. Sex av boplatsanläggningarna och samtliga fynd kopplas till boplatsen L1954:8528 som därmed fick en utökad utbredning. Två av anläggningarna daterades till vendel-/vikingatid. Vidare påträfades två härdar ca 60–80 m nordost om boplatsen, varav en daterades till vendel-/vikingatid.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Arkeologisk utredning av fornlämning 59:1 i Ljungby socken och kommun. Inom utredningsområdet framkom spår i form av fynd och anläggningar från en förhistorisk boplats.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Fornlämning RAÄ 59:1 i Ljungby socken är belägen i Replösa, direkt öster om ån Lagan inom den nordöstra delen av staden Ljungby. Fornlämningsmiljön präglas av höggravfält från yngre järnålder där det närmaste, RAÄ 37:1, låg ett 20-tal meter sydväst om det aktuella undersökningsområdet. Vid förundersökningen fastslogs att boplatsen till huvudsak uppvisade spår från tiden omkring vikingatid – tidig medeltid. Dateringen bygger på tre koldateringar samt keramikfynd. Förutom keramik bestod fyndmaterialet av järnslagg, ugnsfragment, flinta, obestämbara järnföremål (en del kan vara recenta), ett fåtal brända ben samt några fragment lerklining. Keramiken är av allt att döma tidig Östersjökeramik. Den enda bedömningsbara flintan av de fyra som hittades, utgjordes av ett mikrospån.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Under hösten 2015 gjordes en särskild arkeologisk undersökning av en boplats och ett hantverksområde vid Replösa, i den östra delen av Ljungby (RAÄ Ljungby 59:1). Vid undersökningen fann man olika typer av lämningar som eldstäder, stora gropar och ugnar. Vissa ugnar har förmodligen brukats för matberedning. Bland annat hade man rostat korn som antagligen skulle användas vid ölbryggning. Utöver hushållssysslor verkar järnframställning ha varit en viktig sysselsättning på platsen. Förutom blästugnarna påträffades en stor hög med slagg från järnframställning, ett så kallat slaggvarp. Detta visar att avsevärda mängder järn tillverkats på platsen. I utkanten av området fanns även en mängd stolphål som ingått i ett stolpburet hus. Huset hade rivits, återuppbyggts och reparerats i olika omgångar. Bland fynden fanns en stor mängd slagg från järnframställning men även krukskärvor. De flesta skärvorna var av så kallad östersjökeramik och dessa kärl har förmodligen tillverkats i Skåne. Keramikens datering, och även 14C-analyserna, visade att platsen använts under perioden omkring 750 till 1150 e Kr. Detta motsvarar den senare delen av yngre järnålder och början av medeltiden. Detta tyder på att platsen främst varit ett område för hantverk och andra sysslor och först i andra hand en plats för boende. Förmodligen hör hantverksområdet samman med en större bebyggelse som legat utanför undersökningsområdet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med planeringen av industrimark i Ljungby år 1976 undersöktes en rest sten, RAÄ Kånna 32:1. Intill denna fanns en mindre stenpackning och en ca 2 m stor grop med sotig sand. Inga gravfynd eller andra fynd framkom dock. I närområdet avbanades mindre markytor och där framkom fragment av keramik från järnåldern, samt två härdar och en sotig grop. Kol från härdarna daterades till romersk järnålder.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...