Antikvarisk kontroll [sv]
Fyndplats, ungefärlig, för paddelåra av ek. Framkom 1926 i samb. med dikesgrävning ca 200 m Ö om Gemla järnvägsstation och 200 m V om järnvägsbron över Helige å. Platsen låg i en sänka som sträcker sig S och SÖ mot ån. Åran hittades på 1,15 m dj liggandes horisontellt strax över det steniga bottenlagret. Åran pollendaterades till äldre järnålder av Lennart von Post genom lerprov tagit på åran, samt genom åtta prov tagna i lagerföljden på fyndplatsen av Knut Kjellmark. Paddelåran är dubbelbladig med långa, smala och relativt tjocka blad, som är tillspetsade mot ändrarna. Bladen ej i samma plan utan ställda något skevt gentemot varandra. Greppet något tillplattat med avrundade kanter. Relativt grov tillyxning, troligen gjord med en järnyxa. Spetsen på ena paddelåran är skadad.[sv]
Undersøkelse
Provundersökning [sv]
I april 1987 fosfatkarterades ett ca 200.000 kvm stort område väst och sydväst om Telestads gård. Vid karteringen påträffades en skärva mellanneolitisk keramik nära hällkistan RAÄ 18, ett flintavslag och ett område med sot och skörbrända stenar. I rapporten från fosfatkarteringen (Åhman 1987-06-22) sägs det att en provundersökning bör ske. Det finns ingen rapport från någon sådan provundersökning, men det finns ritningar från en undersökning märkt Telestad v. 39. Det är högst sannolikt att det här är prov-undersökningen som omnämns i fosfatkarteringsrapporten. Ritningen visar ett 62 meter långt och 12 meter brett schakt, draget i öst-västlig riktning. Det finns också svartvita foton med tillhörande beskrivning, samt beskrivningar av diabilder (vilka saknas). Beskrivningarna säger att undersökningsområdet var "den blivande vägen", dvs Torparvägen. Det finns också fynd som hör ihop med grävningen, nämligen 5 kolprover, ett blandat stenmaterial, ett troligt mikrospån av flinta, samt ett troligt flintavfall. Kontakt togs med ATA (2021-09-10), men inte heller de har uppgifter om någon rapport från provundersökningen."[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
Efter att ett gravfält (RAÄ Angelstad 42:1), en rest sten (RAÄ Angelstad 41:1), en treudd (RAÄ Angelstad 40:1) och ett område med fossil åkermark (RAÄ Angelstad 87:1) blivit skadade vid avverkning och efterföljande markberedning, beslutade Länsstyrelsen att gravarna skulle restaureras och några av röjningsrösena skulle förundersökas. Totalt sex röjningsrösen undersöktes och kolprover samlades in från samtliga. Två kolprover var dock för små för att dateras. Totalt kunde sex kolprover dateras (Ua-10378 till Ua-10384). Sex av sju dateringar föll inom perioden äldre järnålder (500 f.Kr. - 500 e.Kr.).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under hösten 2012 utfördes även en mindre undersökning i Växjö, i samband med en reparation av en el-/teleledning inom Stortorgets nordöstra del. Denna sammanfogades med rapporteringen från undersökningarna i Norrgatan samma år. De bebyggelselämningar som framkom var framförallt källare från 1600-talet, en högmedeltida källargrop, en del av en husgrund, samt delar av ett flertal gårdsplaner. Hela stadsområdet förefaller ha tagits i bruk under medeltiden, om än på ett extensivt sätt. Vid förundersökningen påträffades även spår av verksamhet på platsen under äldre järnålder, bland annat en större härd. Förmodligen har det nuvarande stadsområdet varit integrerat i det kulturlandskap från brons- och järnålder som fortfarande finns bevarat i omgivningarna runt dagens Växjö.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Vid Replösaområdet i Ljungbys östra del, utförde Smålands museum på uppdrag av Ljungby kommun en arkeologisk utredning steg 1. I arbetet ingick en noggrann inventering av synliga fornlämningar samt en bedömning av om under mark dolda fornlämningar kunde finnas i området. I en rotvälta i utredningsområdets södra del påträffades två flintavslag som förmodades höra samman med en boplatslämning.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Syftet med den särskilda utredningen (AU2), var att med utgångspunkt från utredningens etapp 1 fastställa, om det fanns fornlämningar dolda under mark. Frågan gällde såväl boplatslämningar som gravar. Efter utredningens etapp 2 stod det klart att det inom exploateringsområdets södra del fanns en boplats som sannolikt härrör från jägarstenåldern (RAÄ Ljungby 129). Boplatsens omfattning var dock oklar. Vid utredningen tillvaratogs åtta flintfynd varav ett mikrospån med retusch. Strax intill koncentrationen av flintfynd påträffades en mörkfärgning som sannolikt utgjorde en förhistorisk anläggning. Ytterligare tre möjliga förhistoriska anläggningar påträffades inom den södra delen av utredningsområdet. Dessa fick beteckningen RAÄ Ljungby 131. I utredningsområdets norra del påträffades två härdliknande anläggningar vars karaktär var svårbestämd. Ett antal rösen inom RAÄ Ljungby 127 och 130 torvades av och de antogs vara spår av odlingsröjning snarare än gravar.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
I samband med en planerad gång-/cykelväg gjordes en arkeologisk utredning steg 2. Delar av platsen låg i direkt anslutning till den vendel- /vikingatida boplatsen RAÄ Ljungby 59:1 (L1954:8528). Sammantaget hittades fyra stolphål, tre härdar samt två gropar. Fynden utgjordes av ett bränt ben, två bitar järnslagg från järnframställning, en bit bränd lera, ett fintavslag samt fem skärvor keramik från viktingatid/tidig medeltid. Sex av boplatsanläggningarna och samtliga fynd kopplas till boplatsen L1954:8528 som därmed fick en utökad utbredning. Två av anläggningarna daterades till vendel-/vikingatid. Vidare påträfades två härdar ca 60–80 m nordost om boplatsen, varav en daterades till vendel-/vikingatid.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Arkeologisk utredning av fornlämning 59:1 i Ljungby socken och kommun. Inom utredningsområdet framkom spår i form av fynd och anläggningar från en förhistorisk boplats.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Fornlämning RAÄ 59:1 i Ljungby socken är belägen i Replösa, direkt öster om ån Lagan inom den nordöstra delen av staden Ljungby. Fornlämningsmiljön präglas av höggravfält från yngre järnålder där det närmaste, RAÄ 37:1, låg ett 20-tal meter sydväst om det aktuella undersökningsområdet. Vid förundersökningen fastslogs att boplatsen till huvudsak uppvisade spår från tiden omkring vikingatid – tidig medeltid. Dateringen bygger på tre koldateringar samt keramikfynd. Förutom keramik bestod fyndmaterialet av järnslagg, ugnsfragment, flinta, obestämbara järnföremål (en del kan vara recenta), ett fåtal brända ben samt några fragment lerklining. Keramiken är av allt att döma tidig Östersjökeramik. Den enda bedömningsbara flintan av de fyra som hittades, utgjordes av ett mikrospån.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Under hösten 2015 gjordes en särskild arkeologisk undersökning av en boplats och ett hantverksområde vid Replösa, i den östra delen av Ljungby (RAÄ Ljungby 59:1). Vid undersökningen fann man olika typer av lämningar som eldstäder, stora gropar och ugnar. Vissa ugnar har förmodligen brukats för matberedning. Bland annat hade man rostat korn som antagligen skulle användas vid ölbryggning. Utöver hushållssysslor verkar järnframställning ha varit en viktig sysselsättning på platsen. Förutom blästugnarna påträffades en stor hög med slagg från järnframställning, ett så kallat slaggvarp. Detta visar att avsevärda mängder järn tillverkats på platsen. I utkanten av området fanns även en mängd stolphål som ingått i ett stolpburet hus. Huset hade rivits, återuppbyggts och reparerats i olika omgångar. Bland fynden fanns en stor mängd slagg från järnframställning men även krukskärvor. De flesta skärvorna var av så kallad östersjökeramik och dessa kärl har förmodligen tillverkats i Skåne. Keramikens datering, och även 14C-analyserna, visade att platsen använts under perioden omkring 750 till 1150 e Kr. Detta motsvarar den senare delen av yngre järnålder och början av medeltiden. Detta tyder på att platsen främst varit ett område för hantverk och andra sysslor och först i andra hand en plats för boende. Förmodligen hör hantverksområdet samman med en större bebyggelse som legat utanför undersökningsområdet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med planeringen av industrimark i Ljungby år 1976 undersöktes en rest sten, RAÄ Kånna 32:1. Intill denna fanns en mindre stenpackning och en ca 2 m stor grop med sotig sand. Inga gravfynd eller andra fynd framkom dock. I närområdet avbanades mindre markytor och där framkom fragment av keramik från järnåldern, samt två härdar och en sotig grop. Kol från härdarna daterades till romersk järnålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Under våren 2024 genomfördes en arkeologisk utredning, steg 1 och 2, inom fastigheten Rinkaby 3:3. Utredningen genomfördes med anledning av att en solcellspark planerades att anläggas på fastigheten. Sedan tidigare finns områden med fossil åkermark registrerat i och i anslutning till, utredningsområdet. Vid utredningen kunde två, sedan tidigare oregistrerade, områden med fossil åkermark konstateras inom fastigheten. Även boplatslämningar påträffades på två platser i anslutning till den äldre strandlinjen. En anläggning kunde dateras till 1459–1634 e.Kr.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Som en del av forskningsprojektet Runstenar i Tiohärad, genomfördes en arkeologisk undersökning i anslutning till runstenen RAÄ 38:1 (Sm 42) i Ryssby socken. Undersökningen berörde även RAÄ 213 i Ryssby socken, en neolitisk boplats. Runstenar beskriver ofta livsöden under slutet av järnåldern och början av medeltiden. Inom projektet försökte arkeologer och historiker förstå mer om varför runstenarna står där de står i landskapet och om det har skett några speciella aktiviteter i anslutning till dem. Undersökningen visade att stenen definitivt stod på sin ursprungliga plats. Den gav också en god bild av hur monumentets grundfundament såg ut, men det gick inte gick att urskilja spår av bebyggelse eller speciella aktiviteter intill stenen. Resultaten var viktiga för fortsättningen av projektet, som bland annat kommer att fokusera på en analys av historiska kartor. Genom dem kan man undersöka äldre ägorstrukturer, som kan vara viktiga om man vill förstå runstenen i Tuna.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
År 2000 genomförde Smålands museum och UV väst en arkeologisk förundersökning av två områden med fossil åkermark (RAÄ Bergunda 152 och 158) i Räppe industriområde utanför Växjö. Lämningen innehöll också en hällkista, RAÄ 50. Vid undersökningen av vad man trodde var ett relativt okomplicerat röjningsröseområde kunde man identifiera spåren av ett förhistoriskt kulturlandskap. Till att börja med framkom en tidigare okänd stensättning (RAÄ 243) och ett hålvägssystem (RAÄ 244). Det intressanta med hålvägarna var att det fanns vägar som gick förbi och fram till både hällkistan och stensättningen. Man kan därför tänka sig att gravarna under långa tider var viktiga för människor, som minnesmärken, kultplatser, eller orienteringspunkter. En av hålvägarna ledder också till en möjlig stenhusgrund bredvid hällkistan. Strax söder om Räppe vid torpet Stora Hammar finns ytterligare en sådan stenhusgrund. Den tolkas som ett kulthus som haft en rituell funktion. Även skålgropsblock påträffades på platsen. Utöver förundersökningen av den fossila åkermarken gjordes en utredning för att bedöma förekomsten av förhistoriska boplatslämningar. Inom RAÄ 158 framkom ett komplext område med boplatslämningar från senneolitikum - äldre bronsålder till och med järnålder som fick benämningen RAÄ 241.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Efter att den arkeologiska utredningen av boplatslämningar inom Räppe industriområde visat på ett komplext och välbevarat bronsålderslandskap av hålvägar, röjningsrösen och gravar, utfördes en arkeologisk förundersökning år 2002. Förundersökningen förstärkte bilden som utredningen gett. En ny grav identifierades, en stensättning som tidigare troddes vara ett röjningsröse (RAÄ 248). Man hittade även åtminstone tre skålgropsblock (RAÄ 246), sten- och jordvallar, samt en stenanläggning som tolkades som resterna av ett hus. Det framkom även mer boplatslämningar och fynd (RAÄ 241) samt hålvägar. Huset tolkades som ett möjligt kult- eller dödshus och hålvägarna gick såväl dit som till den nyfunna graven. Sammanlagt var hålvägssystemet ca 1 km. Området i Räppe är unikt, och visar på hur intressanta lämningar som kan finnas i områden som inte brukats under historisk tid.[sv]
Undersøkelse
Kartering [sv]
I samband med en planerad byggnation i Räppe (Bergkvara 6:21) gjordes en kartering inom de södra delarna av RAÄ 158. Ett fossilt åkermarksområde med röjningsrösen och ett flertal gravar. Karteringen visade att området var större än man tidigare sett och att det innehöll fler typer av odlingslämningar än röjningsrösen[sv]
Undersøkelse
Kartering [sv]
Den kompletterande karteringen omfattade ett mindre område i östra delen av det fossila åkermarksområdet RAÄ Bergunda 158:1. Kopletteringen föranleddes av en föreslagen vägsträckning för anslutning till ett planerat arbetsområde invid järnvägen.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med anläggandet av en ridbana gjordes år 1994 en arkeologisk förundersökning. I anslutning till FU-området fanns två rösen (RAÄ 35 och 36), samt ett område med fossil åkermark (RAÄ 72).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under två dagar i november 2020 utfördes en förundersökning av ett röse, L1955:9698, med omliggande mark i Aringsås i Alvesta. Undersökningen utfördes på uppdrag av Länsstyrelsen för att kartlägga skadestatus på röset samt bedöma huruvida eventuella under mark dolda fornlämningar fanns i närområdet. Inga lämningar påträffades i området utanför röset. I röset kunde stora delar av bevarade lager påvisas och fynd av slaget stenmaterial påträffades. Två sotfläckar i botten av röset daterades till förromersk–romersk järnålder. Om röset skulle beröras av en exploatering bedömer Museiarkeologi sydost att en arkeologisk slutundersökning är nödvändig. Länsstyrelsen beslutar om ytterligare antikvariska åtgärder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1909 gjorde dr. Knut Kjellmark en arkeologisk undersökning av de centrala delarna av röset RAÄ 36:1 i Aringsås socken. Graven låg 200 m sydöst om lägenheten Fridhem, på högsta delen av den ås som sträcker sig parallellt med sjön Salens västra strand. Vid undersökningen påträffades ett antal flintskärvor. När Alvesta köping senare ville ta grus från åsen gav Riksantikvarieämbetet tillstånd till museichefen Jan-Erik Anderbjörk att undersöka och ta bort hela röset år 1955. Efter bortröjningen av träd och buskar visade sig graven vara 28 m i diameter och 3,5 m hög. Det hade också ett brätte runt om och precis i raskanten mot grustäkten hittades ett svärd och en rakkniv av brons (M 18156-29 och 30, samt M 18156-28). När stenarna lyftes bort från röset framkom flera sekundärbegravningar i form av fragmenterade lerkärl och brända ben. Det hittades också en sländtrissa relativt högt uppe i röset. I botten av röset fanns två rektangulära stenkonstruktioner, vilka tolkades som husgrunder. Den första var 4 m lång, 2,4 m bred och 1,5 m hög och den andra var 4,2 m lång, 2,2 m bred och inte lika väl bevarad som den första. Denna typ av byggnader har aldrig förr påträffats vid undersökning av bronsåldersrösen i Norden. Anderbjörk tolkade dem som grvmonument, då de i botten hade en tydlig kantkedja, men inga fynd framkom. Det fanns även andra typer av stensatta gångar eller stenfigurer under röset.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...