Arkeologisk undersökning [sv]
När vägen mellan Växjö och Rottne skulle byggas om år 1999, gjordes en arkeologisk undersökning inom den västra delen av gravfältet RAÄ 11:1 i Söraby socken. På gravfältet fanns ursprungligen ett 30-tal stensättningar, högar och resta stenar. Vid vägomläggningen skulle fyra av gravarna undersökas, men all planering ställdes på ända när fornlämningen visade sig vara betydligt mer komplex än vad man föreställt sig. Då undersökningen var över hade arkeologerna hittat ytterligare åtta stensättningar och två domarringar, med fynd av bland annat ett likarmat spänne, ler- och glaspärlor, bronsknappar och en pincett, liksom en stor stenpackning med mängder av små stenkonstruktioner som innehöll brända ben, harts och kol. Dessa gravar var från perioden yngre romersk järnålder till vendeltid (400 - 800 e. Kr.) Utöver det fann man två skeppsristningar, varav den ena fanns på en av domarringarnas klumpstenar och den andra på ett markfast block (RAÄ Söraby 224). I strandkanten var också tre garvningsgropar. De daterades till yngre romersk järnålder respektive folkvandringstid - vendeltid. När dessa lämningar var undersökta och borttagna gjordes ytterligare en avbaning med grävmaskin. Under det som arkeologerna trodde var ett naturligt grus- och sandlager, visade det sig finnas spår av två långhus och ett tjugotal brandgravar (RAÄ Söraby 223). De daterades till senare delen av förromersk järnålder till och med äldre romersk järnålder (ca 200 f. Kr. - 200 e. Kr.). Tre av brandgravarna innehöll vapengåvor med bland annat en lansspets och ett eneggat svärd. Två av brandgravarna med gravurnor hade placerats intill väggen i ett av husen, som en del av en ritual. Längst i botten fanns också boplatslämningar och fynd från olika delar av stenåldern. Undersökningen visade vilken fantastiskt lång platskontinuitet som kan finnas på gravfälten inom det gamla folklandet Värend och att urlakade jordlager är en problematik som måste beaktas.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför en planerad ändring av vägkorsningen mellan väg 880 och 897 vid Stockekvarn, gjordes en arkeologisk förundersökning av boplatsen RAÄ 99:1 i Söraby socken. Förundersökningen visade att spåren var av historisk karaktär. Se även föregående rapporter under referenser.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
När vägen mellan Växjö och Rottne skulle släntas gick man av misstag för nära gravfältet RAÄ 11:1 i Söraby socken. Smålands museum gjorde en arkeologisk efterundersökning och kunde konstatera att två stensättningar och ett brandlager skadats. Ett fåtal fynd av brända ben gjordes.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
I samband med återställningsarbete av stormskadade fornlämningar, efterundersöktes ett skadat röse, RAÄ 3:1 i Annerstad socken. Trots att graven var mycket skadad framkom fynd av krossad kvarts som spritts över marken innan graven anlades, brända människoben samt lite träkol, vilket daterades till folkvandringstid-vendeltid.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
I stormen Gudruns spår fälldes många träd och ibland skadades förhistoriska gravar. På gravfältet RAÄ 4:1 i Ljungby socken efterundersöktes och restaurerades en stensättning år 2007, där brända ben från gravgömman hade kommit i dagen.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en mindre upprustning av Stortorget år 2014 gjordes en arkeologisk förundersökning. Växjö stad har medeltida anor och marken under asfalten är därför en fornlämning (RAÄ 170, Växjö socken). Vid undersökningen framkom bland annat delar av ett hus från perioden 1300 - 1440-tal. Det var ett trähus med lergolv. I anslutning till huset hittades också ett bultlås, en dörrhasp och spikar. Huset var anlagt ovanpå odlingsjord som daterades till järnåldern (600 - 770 e. Kr.). Ett av schakten gick förbi en plats där man tidigare hittat en myntskatt från medeltiden.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Med anledning av att Växjö kommun skulle lägga ner en dagvattenledning på Stortorget i Växjö år 1994, gjordes en arkeologisk förundersökning. Schaktet bedömdes delvis kunna gå genom orörda kulturlager i stadslagret RAÄ Växjö 170, men undersökningen visade att lagren bitvis var kraftigt störda av sentida aktivitet. Man fann dock rester av ett 1700-talshus, en äldre träkonstruktion och därunder ett siltigt sandlager, kanske ett senmedeltida avfallslager. Det fanns dock inga mer omfattande medeltida lager i schaktet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med planerna på att anlägga ett gångstråk och ett vattenspel på Stortorget i Växjö, gjordes en arkeologisk förundersökningen 2013. Denna visade att det under större delen av undersökningsytan fanns välbevarade lämningar i form av en väg, husgrunder och kulturlager från medeltid och Vasatid. Arkeologerna hittade också förkolnade fröer som kan visa att man bryggt öl på platsen och slängt avfall direkt på gatan. Området är en av mycket få ytor med sammanhängande bevarade lämningar från Växjö gamla stad. Lämningarna har därför ett högt vetenskapligt värde.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
I augusti 2005 gjordes en arkeologisk provundersökning och inventering inom Sundby glashytta (RAÄ 31:1 i Örebro sn), med resultatet att hyttans läge kunde konstateras och särskiljas från en närliggande tegelugn (Karlenby 2006). År 2006 genomfördes en mindre forskningsundersökning där ugnsväggar och andra glasugnsdetaljer framkom, tillsammans med ett större antal glasfragment och produktionsspill. Denna undersökning är ej rapporterad i februari 2023 och fynmaterialet är inte fyndfördelat. Undersökningen beskrivs dock i Karlenby 2010 (se Referenser).
I samband med en specialregistrering av glaset på Kronobergs slottsruin (RAÄ Växjö 93:1) som påbörjades år 2023, gjordes även ett försök att proviniensbestämma glas genom ICP-analys. Av den anledningen fick Kulturparken Småland möjlighet att förvärva fyra fyndposter (M 68178) från Sundby glashytta, som inte skulle fyndfördelas till SHM. Dessa härrör från undersökningen år 2006 som år 2023 ännu inte rapporterats och fyndfördelats, men resultaten går att läsa i Karlenby 2010 (se Referenser).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under år 2012 genomfördes en arkeologisk utredning och förundersökning av 36 olika lokaler, utmed en planerad kabeldragning från norr till söder i Kronobergs län. Nio av lokalerna ansågs gå visare till för- respektive slutundersökning. De omfattade historiska by-/gårdstomter, en offerkälla, boplatser och en möjlig grav.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under hösten 2012 gjordes en arkeologisk förundersökning av ett antal lokaler i Ljungby kommun. Inom fornlämning 341 (Berga sn) fanns härdar och kokgropar från äldre järnåldern, samt en offergrop och möjliga hyddlämningar från mellersta bondestenåldern. Inom fornlämning 342 (Berga sn) fanns härdar från slutet av stenåldern. Inom fornlämning 338 i Hamneda sn framkom spåren av ett komplett ett långhus från mitten av järnåldern.[sv]
Undersøkelse
Inventering [sv]
I samband med utbyggnaden av den sk. Sydvästlänken, en kraftledning mellan Hallsberg i Örebro län och Hörby i Skåne län, gjordes en arkeologisk inventering av delsträckan Bankeryd-Hurva i Skåne och Kronobergs län.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Med anledning av planläggning av fastigheten Tannåker 2:14 i anslutning till kyrkan, genomfördes en arkeologisk utredning år 1996. Väster om vägen och söder om kyrkan framkom två koncentrationer av stolphål, vilket antydde på att det kunde finnas förhistoriska boplatser. Keramik, slagen flinta och bearbetad kvarts påträffades i matjordslagret.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Inför nydragningen av en vattenledning mellan Hensmåla och Flisehult i Tingsryd kommun, utförde Smålands museum en arkeologisk utredning år 1997. Vid utredningen framkom 16 objekt i form av boplatslägen, en möjlig hällkista och ett flertal kulturhistoriska lämningar. Hällkistan (Södra Sandsjö 22:1) undveks genom ny ledningsdragning. I utredningens etapp 2 grävdes ett antal meterrutor, för att konstatera om det fanns boplatslämningar under mark. Resultaten, som omfattade slagen flinta och kvarts, visade på en större boplats (Södra Sandsjö 22:2). Denna kunde enbart dateras generellt till stenåldern. Det framkom även ett lösfynd av en kvartsskrapa (Södra Sandsjö 21:1).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en arkeologisk utredning för en ny vattenledning år 1997, framkom en spåren av en boplats från stenåldern (RAÄ Södra Sandsjö 22:2). Denna förundersöktes samma år med syftet att avgränsa och datera boplatsen. Fynden från förundersökningen bestod av sydskandinavisk flinta och Kristianstadflinta, samt kvarts. Fynden fördelade sig på två områden av olika karaktär. I ett av områdena framkom undersökningens två redskap: en skrapa och en pilspets. Platsen tolkades som som ett sporadiskt utnyttjat aktivitetsområde. I det andra området hittade man främst Kristianstadflinta och kvarts, och den tolkas som en slagplats. Inga anläggningar identifierades.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Efter att en arkeologisk utredning och förundersökning identifierat en stenåldersboplats inom Södra Sandsjö 22:2, utförde Smålands museum 1998 en särskild arkeologisk undersökning. Syftet med undersökningen var att datera boplatsen, bekräfta förundersökningens tolkning av en slagplats, samt att bidra till kunskapen om hur råvaror har utnyttjats. Fynden bestod av bearbetad kvarts, flinta och bergart, som genom teknologiska detaljer och jämförelser med andra boplatsmaterial bedömdes till sen tidigmesolitisk tid (7000-6500 f Kr). Inom undersökningsytan genomfördes även
mikrodebitageanalys och resultatet av undersökningen visar att platsen sannolikt fungerat som en mindre slagplats. Vissa av föremålen som påträffades uppvisade tecken på att ha använts i samband med slakt och det är troligt att man på platsen tillverkat/kompletterat sin utrustning i
samband med jakt/fångst intill sjön. C14-dateringarna visade på aktivitet under järnålder och även en pilspets från förundersökningen visade på en senare aktivitet.[sv]
Undersøkelse
Delundersökning [sv]
Taxinge glashytta, ibland även känd som Kopparhaga, startade sin produktion på uppdrag av Karl IX år 1614 eller möjligen redan 1604 och produktionen skall ha fortsatt fram till 1686. Platsen för hyttan RAÄ 27:1 i Taxinge socken identifierades 1971 och när den visade sig beröras vid ombyggnationen av väg E3, gjordes en arkeologisk delundersökning 1972. Inom ett 15x30 m stort område framkom ca 7000 fragment av glasslagg, produktionsspill, fönsterglas, flaskor, flera sorters dricksglas, destillationsrör, apoteksrör och glasstavar. Fynden var delvis omdeponerade på grund av senare tiders byggnationer. Fynden M 23412 fördelades till Smålands museums samling.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför omläggningen av Teleborgsvägen söder om Växjö, gjorde Smålands museum en arkeologisk förundersökning inom boplatsen RAÄ 353:1 i Växjö socken. Vid en tidigare utredning år 2000 hade förhistoriska anläggningar och bearbetad kvarts påträffats, men förundersökningen visade att boplatsspåren var få, spridda och gav skilda dateringar från yngre bronsålder till romersk järnålder. Utifrån det bedömdes lämningarna vara spår av tillfälligt utnyttjande i samband med bete och åkerbruk. Inga ytterligare arkeologiska åtgärder förordades.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
När Teleborgsvägen skulle få en ny sträckning under början av 2000-talet, gjordes först en arkeologisk utredning. I omgivningarna låg flera kända fornlämningar och själva vägsträckningen hade medeltida eller äldre ursprung. Efter utredningen föreslogs arkeologiska förundersökningar inom ett område med boplatsspår (Växjö 353:1) och ett område med överodlad fossil åkermark 230 m NNV om boplatsen.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Under början av 2000-talet hade Växjö en omfattande nybyggnad av bostäder och inför planeringen av nya expansionsområden utpekades områdena söder om staden som lämpliga för utbyggnad. Som ett led i detta beställde Växjö kommun en arkeologisk utredning steg 1, som skulle visa fasta fornlämningar och visar på områden där fornlämningar kunde finnas under mark. Underlaget visade även på kulturhistoriska värden i området och gav en bild av områdets karaktär. I arbetet ingick en fältinventering och en bakgrundsstudie med genomgång av äldre kartmaterial och arkivuppgifter. Ett antal fynd gjordes under inventeringen, men det enda som sparades var en fyndpåse med en bit bränd lera, troligen från en järnframställningsugn. I rapporten står följande: nedanför sluttningen väster om torpet Hjärtenholm hittades ett fragment av bränd lera med förslaggad insida i en rotvälta (objekt 26). Förslaggningen och fragmentets form tyder på att det kommer från en ugnsvägg, troligen från en järnframställningsugn. Fyndet gjordes vid kanten av en våtmark och läget kan betraktas som typiskt för en järnframställningsplats. Fyndet indikerar att järnframställningslämningar kan finnas på denna plats och i andra motsvarande lägen.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...