Arkeologisk utredning [sv]
I samband med planerad byggnation inom norra delen av Hovshaga, norr om Växjö centrum gjordes en Arkeologisk utredning steg 1 i syfte att bedöma förekomsten av fornlämningar inom området. Utredningen omfattade kartstudier och specialinventering.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Den arkeologiska utredningen och förundersökningen omfattade bla. den fossila åkermarken och boplatsområdet RAÄ Växjö 113:1-2 (nu 316:1-2), samt lägenhetsbebyggelsen och boplatsområdet 181:1-2.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Med anledning av en planerad exploatering utfördes en arkeologisk förundersökning av två röjningsröseområden, RAÄ 176:1 och RAÄ 316:1 på norra Hovshaga i Växjö. Inom RAÄ 176:1 undersöktes en stenvall som daterades till senmedeltid, samt tre röjningsrösen som daterades till äldre järnålder. Inom området fanns även ett flertal tidigare registrerade gravar, skålgropsförekomster och boplatser. Inom RAÄ 316:1 framkom sporadiska boplatsspår i form av anläggningar och enstaka härdar.[sv]
Undersøkelse
Kartering [sv]
I norra Hovshagaområdet planerade Växjö kommun en utbyggnad av Kungsgårdsvägen mot norr, liksom områden för bostäder. En kartering genomfördes för att skapa en bild av fornlämningarnas spridning och karaktär. Denna följdes senare av en arkeologisk utredning och en kompletterande förundersökning där förekomsten av boplatslämningar undersöktes. Flera fornlämningar fanns inom karteringsområdet, bland annat två områden med fossil åkermark, RAÄ Växjö 176:1 och 316:1.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med planering av ny bebyggelse inom fastigheten Norra Replösa, Ljungby socken och kommun, utfördes en arkeologisk förundersökning i maj 1993. Den tidigare utredningen visade att det inom området fanns tre fornlämningar: ett gravfält, troliga boplatslämningar (öster om nuv. RAÄ Ljungby 59), samt en övergiven bytomt (RAÄ Ljungby 58). Resultaten visade att det inte förekommit någon långvarig förhistorisk bosättning inom de delar som undersöktes, men lösfynden tyder på tillfälliga vistelser. Den historiskt belagda Norregården bekräftades av bebyggelserester och kulturlager. Brandlagren antyder att gården kan ha brunnit ner.[sv]
Undersøkelse
Delundersökning [sv]
Under en vecka i augusti 1995 utförde Smålands museum en delundersökning inom Norraby Lassagårds gårdstomt. Undersökningen initierades av Söraby hembygdsförening. Trots att endast 0,3 % av gårdstomten undersöktes, konstaterades att platsen varit bebodd under stenåldern och sedan kontinuerligt bebodd från vikingatid och framåt. Skärvor av yngre svartgods visar att gården var bebodd under högmedeltid omkring 1250-1350 e. Kr. Vid denna tid är det också troligt att det fanns en kyrka i Norraby. En kyrka som eventuellt ursprungligen fungerade som en vikingatida gårdskyrka.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en exploatering av en yta nära Växjö flygplats gjordes en arkeologisk förundersökning. Den omfattade delar av en fossil åkermark (Växjö 116:1), en stenkrets (Öjaby 31:2), en stensättning (Öjaby 213), en bengrop (Öjaby 214), samt en del av en förhistorisk boplats (Öjaby 215). Bengropen daterades till folkvandringstid, boplatsen till perioderna yngre bronsålder till och med vikingatid och den fossila åkermarken röjdes under olika delar av järnåldern.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Under år 2018 gjordes en större undersökning av ett område med boplatslämningar och ett gravområde. Syftet var att fastslå lämningarnas kronologi, funktion och relation till omkringliggande fornlämningar. Platsen hade använts kontinuerligt över mycket lång tid. Den äldsta dateringen från boplatsen var från tidig jägar-/ samlarstenålder ca 7000 f. Kr., vilket är den äldsta dateringen av en anläggning i Växjötrakten. till slutet av vikingatid. Under slutet av bronsålder och början av äldre järnålder (ca. 700 till 200 f.Kr.) anlade man ett stort antal eldstäder och kokgropar inom boplatsen. Någon fast bebyggelse fanns dock inte. Därefter verkar platsen ha varit obrukad fram till perioden 200 till 600 e.Kr. (yngre romersk järnålder och folkvandringstid). Från detta skede hittades eldstäder men även stolphål som ingått i små, stolpburna byggnader. I mindre skala verkade platsen ha brukats ända fram till slutet av vikingatid. Detta framgick bland annat av att man fann en särskild typ av keramik, så kallad östersjökeramik, i ett av förrådshusen. Vid den förundersökning som gjorts tidigare undersökte man flera röjningsrösen i närheten av boplatsen. Man kunde då urskilja två tydliga faser då man röjt marken för odling. Dessa faser motsvarade de perioder då man även brukat boplatsen.
Den grav som undersöktes var en låg stensättning vilken innehöll kremerade ben från två begravningar. En 14C -datering av ett bränt ben från en yngre individ visade att denna begravning ägt rum under romersk järnålder (0–200 e.Kr.). I graven fanns även ben från en äldre individ samt flera föremål av brons och järn som ingått i ett bälte från folkvandringstid (400–550 e.Kr.). Bälten av denna typ ingick i mansdräkten och man kan därför anta att den begravda personen varit en man.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Smålands museum har i samband med en planerad exploatering gjort en särskild arkeologisk utredning inom fastigheten Öjaby 28:1 i Växjö kommun. Utredningen visade att det inom exploateringsområdet fanns ett flertal tidigare oregistrerade gravar kring röset RAÄ 169. De utgjordes av välvda och flacka stensättningar, samt en ofylld kvadratisk stensättning med klumpstenar i hörnen. Utredningen visade också att det skadade röset RAÄ 169, verkligen var ett röse och hade en tydlig kantkedja. De nyupptäckta gravarna knöt i söder an till ett tidigare beskrivet, men ej registrerat gravfält med liknande gravtyper. Gravfältet låg också i ett stråk av gravar som följde utmed den gamla landsvägen norr ut mellan Öjaby och Öhr.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under juni 2008 genomfördes en arkeologisk förundersökning av ett tidigare okänt gravfält (RAÄ Öjaby 169). Gravfältet bestod av 27 gravar i form av flacka stensättningar, 1 kvadratiskt röse, en ofylld stensättning med klumpstenar och en stensättning med mittblock. Ytligt bränt benmaterial från två av stensättningarna daterades till äldre bronsålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med byggnationen av en industritomt gjordes en begränsad arkeologisk förundersökning. Den omfattade en del av ett område med fossil åker (Öjaby 116:1), en hällristning (Öjaby 115:1) och en kolningsgrop (Öjaby 171). Resultatet av undersökningen visade att det fanns enstaka boplatslämningar inom förundersökningsområdet. I samband med schaktningen runt skålgropsblocket framkom en stensättning med en förmodad kantkedja (Öjaby 170). Stensättningen var placerad så att det kluvna blocket med skålgropar låg helt centrerat i dess mitt. Den undersökta kolningsgropen producerade sannolikt kol med hög kvalité och kolningen skedde mellan 1660- till 1950-talet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I närheten av Växjö flygplats gjordes en spännande upptäckt inför en byggnation år 2009. Mellan den ålderdomliga vägen från Jönköping till Växjö och ett område med fossil åkermark, påträffades ett gravfält med 27 brandgravar (Öjaby 169). Gravarna gick inte att se innan grästorven togs bort. Det fanns också ett stort kvadratiskt röse och en kvadratisk klumpstensformation. Det brända benmaterialet från de undersökta gravarna visade att gravfältet använts under större delen av bronsåldern. Det finns exempel på andra brandgravfält från äldre bronsåldern i Smålands inland, men få som är undersökta i modern tid. Benmaterialet visade att alla de gravlagda personerna var vuxna och i vissa gravar fanns gåvor i form av slaget stenmaterial. Gravfältet måste ha varit väl känt under bronsåldern eftersom det låg synligt utmed den gamla vägen. Den fossila åkermark (Öjaby 116:1) som fanns i undersökningsområdets östra del karterades och tre röjningsrösen undersöktes. De daterade kolproven visade att man börjat stenröja området under bronsålder vilket innebär att odlingsmark och gravområde varit samtida. Förmodligen har odling sedan pågått i extensiv form under lång tid. Den svedjebränning som utfördes under 15- eller 1600-talet var förmodligen den sista odlingen i området.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en schaktningsövervakning som föranleddes av arbetet med nydragningen av en fjärrvärmeledning, berördes ett tidigare oregistrerat röse (L2022:1964). Detta var 12 m i diameter och 1 m högt och schaktet gick genom rösets mitt. Hälften av röset låg utanför undersökningsområdet. I röset fanns en grop med brända ben och en bronsnål med hjulkorshuvud. Gropen och benen bedömdes tillhöra en sekundärgrav och 14C-daterades till yngre bronsålder, ca 826–776 f. Kr. Vidare fanns brända ben spridda i hela rösets stenpackning på den västra sidan och ben från en benkoncentration i bottenlagret dateras även de till yngre bronsålder och perioden 910–809 f. Kr. Ovanpå röset fanns också flera stenkonstruktioner som fortsatte utanför röset. I botten av röset hittades även två härdar, varav den ena var fylld med skörbränd och skärvig sten. Både väster och öster om det nyupptäckta röset kunde dikesliknande strukturer iakttas i schaktväggen. En av dem föreföll leda upp till, eller under, det närbelägna röset (L1953:8259). Vidare framkom ett större pyramidformat block, intill det tidigare kända röset, vilket hade en mycket stor skålgrop på toppen och antydningar till flera på sin ena sida (L2022:1966). En sten intill hade också en vag antydan till skålgrop.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...