Arkeologisk undersökning [sv]
Inför avstyckning och bebyggelse på Gemla Norregård 2:5 (numera 2:10), undersökte landsantikvarie Jan-Erik Anderbjörk ett röse innehållande en hällkista år 1956. Kistan hade N-S:lig riktning och framträdde efter att stenarna i ytskiktet hade rensats bort. Kistans östra och västra sidor hade vardera tre hällar, samt mindre stenar lagda i kallmur. Gavelhällen i norr saknades, vilket gjorde kistans längd svår att bedöma. Den torde ha uppgått till omkring 9 m. Bredden var 1,25 m. Några takhällar kunde ej konstateras. Kistan var upp till överkanten fylld med grus och 0,1-0,4 m stora stenar. I hela kistans övre fyllnadslager påträffades brända ben, liksom utanför kistans östra sida. Vid mitten av västra kistväggen påträffades krossad lerurna liggade på några flata stenar, som ingick i en röseartad stensamling. Här kunde även ett otydligt brandlager iakttas. I och omkring urnan anträffades endast brända ben av samma slag som de tidigare. På 0,15 m djup under hällarnas överkant i kistans norra del, låg en stenläggning och under denna anträffades en flintspets. På ursprunglig mark låg mindre stenar, som möjligen kunde ha bildat kistans botten.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med ett vägbygge på 1920-talet hade stora delar av hällkistan Kalvsvik 26 och dess röse krossats och använts som makadam. År 1946 gjorde därför chefen för Smålands museum, Jan Erik Anderbjörk, en arkeologisk undersökning av hällkistan tillsammans med hembygdsföreningen i Kalvsvik. Kistan var 6,5 m lång och hör till de större i Kronobergs län. Bredden var intill 0,7 m och djupet ca 1 m. Vid undersökningen framkom två flintdolkar (M 14383 och 14384), en flintskrapa (M 14397), ett kärnfragment i flinta (M 14398), samt gravmaterial i form av en mindre mängd brända ben (M 14399).[sv]
Undersøkelse