Delundersökning [sv]
Under vintern 1955 och 1956 genomfördes en arkeologisk delundersökning inom gravfältet RAÄ 42 i Berga socken, Fallnaveka Södratorp. Undersökningen gjordes av J. E. Anderbjörk tillsammans med ett antal studenter. Gravfältet bestod av ett 15-tal gravar och av dem undersöktes nr 13, 14, 15 och 10a. På toppen av varje grav låg en sten av kvartsit. Förutom brända ben från två människor framkom även ben av två hästar, två hundar, liksom vildsvin, nöt, får och get. Bland fyndmaterialet märks ett likarmat bronsspänne från 900-talet, en bronsnål, en bronsring, pärlor, flintskärvor, ett skifferbryne, en järnsölja, sipk och andra järnfragment, samt skärvor av lerurnor. I grav nummer 15 var mängden ben ovanligt stor. Hela 25 liter tillvaratogs. Resultatet tolkas som en parrallell till Ibn Faldans beskrivning av en vikingatida begravning år 922 e. Kr. i Volgabulgarernas land (Anderbjörk & Klingberg 1967).
Föremålen M 16382 - 16385 från J.E. Anderbjörks undersökning av gravfältet RAÄ 42 i Berga socken år 1955 och 1956, är ännu inte digitalt registrerade.[sv]
Undersøkelse
Efterundersökning [sv]
I augusti 1953 hittades fynd från bondestenåldern i en grustagsslänt i Klint, Traryds socken. Fynden bestod av en tjocknackig, håleggad flintyxa och skärvor av snörornerad keramik. Några av skärvorna låg på ursprunglig plats och det verkade som om kärlet legat upp och ner, ca 30 cm under nuvarande markytan. Jan Erik Anderbjörk besiktigade fynden i mars 1955 och konstaterade att det rörde sig om en flatmarksgrav. På grund av snö och tjäle kunde fyndplatsen inte undersökas vid tillfället. Detta skedde istället i maj 1955. Den norra kanten av graven var då fortfarande bevarad. Det framgick att graven haft ett djup av minst 0,25 m och den var ca 1 m bred i profilen. Fyllningen bestod av jordblandat grus.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
I maj år 2016 genomfördes en publik arkeologisk forskningsundersökning inom den gropkeramiska bolatsen på Gettersö i Bolmen (RAÄ 125, Annerstad socken). Undersökningen gjordes i form av en studiecirkel för allmänheten. För att göra så lite skada som möjligt på fornlämningen grävdes ett 15-tal rotvältor. Ansvariga för undersökningen var Kulturparken Småland och Carl Persson Fornforskaren AB. Som medarrangörer var även Kronobergs arkeologiska förening. Undersökningen visade att boplatsspår förekom på hela ön, över 143 meters ekvidistans. En höjd som motsvarar vattennivån under mellanneolitikum. Fyndmaterialet av flinta, keramik och bergart lämpade sig väl för analyser som visade att olika aktiviteter gjorts på olika delar av ön. Utöver fynden från den gropkeramiska boplatsen framkom även historiska spår av järnframställning och metallhantverk inom en begränsad yta på ön (Alering & Persson 2017).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Gripeberg - vallanläggning från bronsåldern. Under år 2012 gjordes en forskningsundersökning inom fornborgen Gripeberg utanför Växjö. Undersökningar gjordes även år 2007 och 2009 och rapporterades separat, men den aktuella rapporten sammanfattar även de två tidigare delundersökningarna. Sammantaget visade undersökningarna att Gripeberg var en betydligt äldre och mer komplex lämning än vad som tidigare gjorts gällande. Utöver de synliga stenvallar som delvis omgärdar den branta bergshöjden, finns ett flertal anläggningar under mark. De utgörs av stenpackningar som hänger samman i en storskalig konstruktion innanför murarna. Hela anläggningen verkar vara anlagd under bronsåldern, inom en period som omfattar minst 1200 år. Sammanfattningsvis bedöms anläggningen vara en så kallad vallanläggning med ett kultiskt och religiöst sammanhang, snarare än en skyddsbefästning.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
2009 års undersökning av fornborgen Gripeberg resulterade i flera spännande resultat. De stärkte hypoteserna från 2007 års undersökning och framförallt gav resultaten anläggningen en mer komplex karaktär. Undersökningen av den norra muren kunde, trots det begränsade dateringsunderlaget, stärka arbetshypotes att det fanns en tyngdpunkt i anläggandet och utnyttjandet av fornborgen under yngre bronsålder. Den norra och södra muren hade därmed samtida dateringar och uppvisade dessutom en likartad karaktär och uppbyggnad. Resultaten visade också att fornborgens norra del hade en tidigare okänd inre stenskonstruktion, som gav intryck av att kunna innehålla gravar. Direkt under den norra muren framkom ett deponerat fynd. Det utgjordes av ett medvetet slaget bergartsfragment med slipade och prickhuggna ytor. Resultaten visade även att murverket möjligen inte haft någon ingång. Det stärkte, tillsammans med dateringen och framkomsten av den inre stenpackningen, hypotesen om fornborgen som en möjlig gravhägnad eller vallanläggning.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför avstyckning och bebyggelse på Gemla Norregård 2:5 (numera 2:10), undersökte landsantikvarie Jan-Erik Anderbjörk ett röse innehållande en hällkista år 1956. Kistan hade N-S:lig riktning och framträdde efter att stenarna i ytskiktet hade rensats bort. Kistans östra och västra sidor hade vardera tre hällar, samt mindre stenar lagda i kallmur. Gavelhällen i norr saknades, vilket gjorde kistans längd svår att bedöma. Den torde ha uppgått till omkring 9 m. Bredden var 1,25 m. Några takhällar kunde ej konstateras. Kistan var upp till överkanten fylld med grus och 0,1-0,4 m stora stenar. I hela kistans övre fyllnadslager påträffades brända ben, liksom utanför kistans östra sida. Vid mitten av västra kistväggen påträffades krossad lerurna liggade på några flata stenar, som ingick i en röseartad stensamling. Här kunde även ett otydligt brandlager iakttas. I och omkring urnan anträffades endast brända ben av samma slag som de tidigare. På 0,15 m djup under hällarnas överkant i kistans norra del, låg en stenläggning och under denna anträffades en flintspets. På ursprunglig mark låg mindre stenar, som möjligen kunde ha bildat kistans botten.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med ett vägbygge på 1920-talet hade stora delar av hällkistan Kalvsvik 26 och dess röse krossats och använts som makadam. År 1946 gjorde därför chefen för Smålands museum, Jan Erik Anderbjörk, en arkeologisk undersökning av hällkistan tillsammans med hembygdsföreningen i Kalvsvik. Kistan var 6,5 m lång och hör till de större i Kronobergs län. Bredden var intill 0,7 m och djupet ca 1 m. Vid undersökningen framkom två flintdolkar (M 14383 och 14384), en flintskrapa (M 14397), ett kärnfragment i flinta (M 14398), samt gravmaterial i form av en mindre mängd brända ben (M 14399).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med planerna för ett domkyrkocentrum och ett nedsäkt torg vid Karolinerhuset och Växjö domkyrka, gjordes en särskild arkeologisk undersökning inom det medeltida stadslagret RAÄ 170, Växjö socken. Vid undersökningen år 2013 framkom spåren av en gård med flera olika byggnader som legat inom området från 1000-talet till slutet av 1600-talet. Ett av fynden som gjordes vid undersökningen var ett tidigare okänt pilgrimsmärke som avbildar Sankt Sigfrid.[sv]
Undersøkelse
Delundersökning [sv]
Åren 1935 - 1943 gjordes omfattande konserverings- och restaureringsarbeten på Kronobergs slottsruin (RAÄ 93 i Växjö sn) och i samband med det även arkeologiska undersökningar. De genomfördes i och utanför slottet, i vallgraven, liksom på Stall- och Vaktholmen. Undersökningarna rapporterades aldrig, men fynden som framkom omfattade byggnadsdetaljer, vapen- och rustningsdetaljer, jakt- och fiskedetaljer, redskap för hantverk och jordbruk, dräktfragment och läderföremål, hästutstyrsel, delar av köks- och serveringsföremål, så väl som vardagsföremål och personliga ting. Saker som ger en bild av livet under 1400-talet till mitten av 1600-talet.
I skriftligt material förekommer namnet Kronoberg första gången år 1351 som manerio episcopi Kronobergh, alltså som biskopens huvudgård. Namnet antyder genom tyskans krone – befästning, att gården redan då kan ha fått någon enklare form av försvarsverk. Om manerio episcopi Kronobergh låg på platsen för borgen, eller platsen för dess närliggande ladugård, är dock inte klarlagt. Först på 1440-talet finns det skriftliga belägg för befästningsarbeten i sten på borgen och även det äldsta arkeologiska fyndmaterialet är från 1400-talets första hälft. Om en äldre träborg kan ha byggts på ön är dock oklart. Sannolikt gjordes 1930- och 40-talets arkeologiska undersökningar inte till kulturlagrens botten.
Den äldsta borgen vi känner till från platsen var en kastellborg med hörntorn, ett stengrundshus, samt enklare träbyggnader placerade i en kvadratisk form. Efter Gustav Vasas reformation och det efterföljande bondeupproret som kommit att kallas för Dackefejden, var Kronoberg inte längre en biskopsborg utan centrum för ett kungligt fögderi. Borgen förstärktes därför på 1540-talet med starka murar, kraftiga hörnrondeller och vallgrav. Det blev en modern Vasaborg som skulle förhindra inhemska uppror och danska härjningar mot den växande centralmakten i Stockholm. Redan under 1600-talets första hälft minskades dock slottets betydelse som gränsfästning mot Danmark. Underhållet blev eftersatt och tegel bröts från slottet, trots att det fortsatte att vara centrum för ståthållaren och skatteindrivningen i södra Småland. I samband med 1634 års inrättande av landshövdingeämbetet, vilket innebar ett system där ämbetsmän fick lön istället för gods och gårdar, valde landshövdingen att bo på Kronobergs kungsgård och senare i de nya ämbetslokalerna vid Växjö stortorg. Slottet användes slutligen för administrativa uppgifter eller som ekonomihus, men efter freden i Roskilde år 1658 bör det helt ha mist sin funktion som gränsfästning och år 1681 var slottet helt i ruiner (Tuulse 1951).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Under hösten 2004 gjordes en särskild arkeologisk undersökning inom kvarteret Biskopshagen i Växjö. Den omfattade en boplats med tillhörande gravar från brons- och järnåldern, som var placerad på ett tidigare näs i Växjösjön. En ovanlig placering för regionen. Platsen hade använts tillfälligt men återkommande under senneolitikum till äldre bronsålder. Först under perioden yngre bronsålder till förromersk järnålder etablerades en mindre gård med tillhörande gravar, fossil åkermark och avfallsytor på platsen. Gravarna var placerade på en naturlig, låg och långsträckt höjdrygg med uppstickande berghällar. De var låga stensättningar som inte syntes alls innan grästorven togs bort. Gemensamt för dem var att ingen innehöll någon synlig begravning i form av brända ben. I stensättningarna fanns fynd i form av slaget stenmaterial. Bland annat en kvartsitkärna, ett så kallat lövknivsavslag, en slipad bergartsyxa, en knacksten och ett stort avslag i flinta.[sv]
Undersøkelse
Antikvarisk kontroll [sv]
Fyndplats, ungefärlig, för paddelåra av ek. Framkom 1926 i samb. med dikesgrävning ca 200 m Ö om Gemla järnvägsstation och 200 m V om järnvägsbron över Helige å. Platsen låg i en sänka som sträcker sig S och SÖ mot ån. Åran hittades på 1,15 m dj liggandes horisontellt strax över det steniga bottenlagret. Åran pollendaterades till äldre järnålder av Lennart von Post genom lerprov tagit på åran, samt genom åtta prov tagna i lagerföljden på fyndplatsen av Knut Kjellmark. Paddelåran är dubbelbladig med långa, smala och relativt tjocka blad, som är tillspetsade mot ändrarna. Bladen ej i samma plan utan ställda något skevt gentemot varandra. Greppet något tillplattat med avrundade kanter. Relativt grov tillyxning, troligen gjord med en järnyxa. Spetsen på ena paddelåran är skadad.[sv]
Undersøkelse
Vid anläggandet av Räppe kanal år 1869 hittades en flatmarksgrav från mellersta bondestenålder (cirka 2800 f. Kr. – 2350 f. Kr.). Den låg nära torpet i Holmen, norr om Räppe järnvägsstation. Inga hällar, stenar, eller något röse utmärkte graven utan den döde var lagd i en dikesformad grav 0,5 m under markytan. Där framkom man en halvklotformig bägare av keramik med kamstämpelteknik i zigzagmönster och strax intill detta en hålslipad flintyxa, en tunn hålslipad mejsel av flinta samt ett flintspån. Fynden L 985-988 överläts av en major Anton Remmer till Smålands museums samling (L 985-988).[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med nedläggning av en vattenledning, samt breddning av väg 122 år 2003, gjordes en särskild arkeologisk undersökning i hagmarken intill Orraryds gamla bytomt (RAÄ 55:1, Nöbbelse socken). Undersökningen visade att bytomten under vikingatid gått längre norr ut än utbredningen av den historiska byn. De äldsta spåren på platsen var ett kulturlager från bronsåldern, något som är relativt ovanligt förekommande i Kronobergs län. Det framkom också rester av ett brandgravfält från yngre järnålder. Inom ett koncentrerat område påträffades ett så kallat ormöglespänne från tidig vendeltid, samt små fragment av brända ben. Det syntes även spår av stenlyft som antagligen varit någon form av överbyggnad till graven. Utöver detta framkom även spår av en vikingatida blästugn, samt fynd som hörde till 1600- och 1700-talets bytomt.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...