Arkeologisk förundersökning [sv]
Sommaren 2004 gjordes en förundersökning steg 1 inom gårdstomten för Linnés Råshult (Stenbrohult 86:1). Arbetet utfördes av Smålands museum på uppdrag av Länsstyrelsen i Kronobergs län, som också bekostade insatserna. Tanken med den förberedande prospekteringen var att få fram en förkunskap om vilka lämningar som kunde förväntas finnas dolda under mark och vilka arkeologiska och naturvetenskapliga metoder som kunde vara användbara. Eftersom Linnés Råshult är en känslig miljö lades stor vikt vid att använda arbetsmetoder som kunde ge ett gott resultat med små markingrepp. Genom att kombinera olika prospekteringsmetoder strävade man efter att få en mångsidig bakgrundsbild som kunde vara en god vägledning då det gällde att planera hur provrutor och eventuella mindre schakt skulle placeras vid kommande undersökningar.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Denna rapport behandlar steg 2 av en förundersökning av gårdstomten vid Råshult Södregård, där Carl von Linné föddes 1707 och levde sitt första år. Arbetet skedde på uppdrag av Länsstyrelsen i Kronobergs län som också bekostat insatserna och syftet var att öka kunskapen om hur gården varit strukturerad under äldre tid. I nästan samtliga rutor påträffades olika bebyggelselämningar i form av stenläggningar, syllstensrader, vägbeläggningar och odlingsytor. Dessutom framkom en äldre stensatt källa. De påträffade lämningarna härrörde huvudsakligen från 1700- och 1800-talen och det är tydligt att det under mark på Råshult finns välbevarade lämningar från gårdens tidigare skeden. Några spår efter faser äldre än år 1700 kunde dock inte påvisas. Ett förhållandevis stort fyndmaterial i form av keramik, glas och järnföremål framkom. Utifrån undersökningsresultaten presenteras i rapporten ett förslag till rekonstruktion av gårdens utseende vid skilda tider.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför Carl von Linnés 300-årsjubileum gjordes en mängd insatser för att levandegöra miljön på och kring gården Råshult, där Linné bodde sitt första år i livet. En av dessa insatser var att frilägga och undersöka den kullerstensbelagda gårdsplanen, samt att sammanställa information om gården till guiderna som arbetade med att ta emot besökare. Stenläggningen varierade i utseende och karaktär inom olika delar av gårdsplanen. Stenmaterialet verkade vara odlingssten som hade skiftande färg och form. Det förekom även en hel del markfasta stenar som man låtit ligga kvar och ingå i stenläggningen. Tillsammans gav detta en karaktär av en enkel och funktionell stenläggning. I den östra delen av gårdsplanen fanns många uppstickande större jordfasta stenar och
stenläggningen upphörde här gradvis. Det är möjligt att den loge som nämns i syneprotokollet från 1751 legat här. Här fanns även ett fundament till en loftbod som är känd från början av 1800-talet. Inom gårdsplanens nordvästra del fanns grunden
till ett äldre hus inlemmad i stenläggningen. Denna tidigare inte kända husgrund är äldre än grunden efter den sätesstuga som nämns 1751. Vid friläggandet påträffades ett stort antal fynd av vardagskaraktär, främst keramik- och glasskärvor. Fynd av slagg visade att det funnits en smedja någonstans i närheten. Ett av de få fynd som tydligt kan knytas till 1700-talet var ett glassigill från en butelj med firmamärket från Henrikstorps glasbruk, ett skånskt bruk vars produktion upphörde 1760.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Då handelsområdet Samarkand skulle utökas i slutet av 1990-talet, gjordes en arkeologisk förundersökning inom den fossila åkermarken RAÄ 291:1. Denna syftade i första hand till att avgöra den förekomst av boplatslämningar som antyddes genom analys av markkemiska data. I södra delen av området framkom en tidigare okänd stensättning (RAÄ Växjö 347) som delvis torvades av, men som lämnades utanför explateringen. Både stensättningarna och den fossila åkermarken karterades också inom förundersökningen. För de exploateringsytor som låg utanför fornlämningen gjordes en arkeologisk utredning.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med att handelsområdet Samarkand skulle utökas i början av 2000-talet berördes en stensättning med kantvall (RAÄ Växjö 290:1) och ett område med fossil åkermark (RAÄ Växjö 291:1). Undersökningen visade att man hade börjat stenröja odlingsmarken under äldre bronsålder och fortsatte fram i romersk järnålder. Stensättningar med kantvall brukar traditionellt bedömas som gravar, men eftersom det inte gick att avgöra om de få benfragmenten var av djur eller människa, bedömdes funktionen som oklar. Kol som togs på tre ställen under kantvallen daterades till perioderna äldre bronsålder, förromersk järnålder och romersk järnålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med bytet av en gammal fjärrvärmeledning och en vattenledning i Växjö stad, gjordes en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningövervakning. Vid undersökningen framkom grunden till en källare. Väggarna bestod av stora stenar och det fanns flera nivåer av golvlager. Det understa trägolvet kunde 14C-dateras till 1400-talet och förmodligen var det vid denna tid som källaren byggdes. På de övre golvnivåerna fanns fynd från källarens sista brukningstid. Där framkom bland annat en tapp och en kran till en öltunna. På den översta golvnivån i källaren hittades ett danskt silvermynt präglat år 1644. Efter den förödande stadsbranden år 1658 gjordes en ny stadsplan. Bebyggelsen i området flyttades och källaren togs ur bruk.[sv]
Undersøkelse
Schaktövervakning [sv]
I samband med nedläggning av kanaliseringsrör i delar av Sandgärdsgatan, Kronobergsgatan, Storgatan och Linnégatan i Växjö, gjordes en arkeologisk schaktningsövervakning. Den syftade till att fastställa om det fanns bevarade kulturlager eller anläggningar i de tidigare grävda ledningsschakten. När det gällde ledningsdragningen i Kronobergsgatan, Storgatan och Linnégatan kom den att göras utan Smålands museums vetskap och inga resultat redovisas därför därifrån. Inga kulturlager, anläggningar eller fynd framkom dock i schaktet från Sandgärdsgatan.[sv]
Undersøkelse
Schaktkontroll [sv]
I samband med nedläggningen av en VA-ledning i Sandgärdsgatan i Växjö, gjordes en arkeologisk schaktningsövervakning. Inom den södra delen av Sandgärdsgatan, i anslutning till Kungsgatan framkom ett flertal kulturlager med fynd från 1500 - 1700-tal.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
När en ny väg skulle byggas genom Sandsbro i Växjö, gjordes en arkeologisk förundersökning år 2002. Den berörde en boplats kallad RAÄ 40:1 i Gårdsby socken. Området delades av ett vattensjukt område och efter förundersökningen gavs den södra delen benämningarna Gårdsby 280 och 283. En härd inom RAÄ 40:1 daterades till senmesolitikum, och det är möjligt att boplatsen härrör från denna tid. Det skulle kunna förklara anläggningarnas svaga färgning. I övrigt var det få fynd och mycket recenta spår inom förundersökningsområdet.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
När väg 23 skulle få en ny sträckning genom Sandsbro i Växjö, genomförde Smålands museum en särskild arkeologisk utredning. Vid utredningen grävdes flera provschakt. Området delades in i delområdena A - F. I ett schakt inom område B (som till viss del överlappar med den några år senare upptäckta RAÄ 281, en boplats) hittades en härdbotten och en bit keramik. Man hittade också bränd lera, som inte verkar ha tillvaratagits.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
SU1 - arkeologisk undersökning inom Gårdsby 40:1
SU2 - landskapshistorisk analys inom Gårdsby 282[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med grävning för en VA-ledning fram till den nya scenen i NÖ delen av Linnéparken i Växjö, gjordes en arkeologisk förundersökning under våren 2014. I schaktet framkom delar delar av en stensatt väg från 1700-talet, samt en stepackning med stora mängder felbränt tegel. Då Växjö fortfarande var en utpräglad trästad under 1700-talet antogs tegeltillverkningen höra samman med någon av domkyrkans om- och tillbyggnationer. Två kolprover i lagret daterades från 1400 - 1600-talet.[sv]
Undersøkelse
Schaktövervakning [sv]
Vid grävning för en vatten- och avloppsledning i anslutning till RAÄ 39:1 och 40:1, Moheda socken, utfördes en schaktövervakning med efterföljande arkeologisk undersökning. Ett schakt upptogs, 110x45 meter. I detta identifierades tre möjliga gravanläggningar (A1-3). A1 var en oregelbunden eller oval stensättning utan kantkedja. Ett svagt sotigt område noterades i den centrala delen. I detta framkom ett brandlager. Här hittade man träkol, brända ben och ett oidentifierbart järnföremål med en cirkulär bronsplatta. A2 var en oregelbunden stensättning utan kantkedja. Inga fynd framkom, men man tog ett kolprov (F1). A3 var en oregelbunden stensättning utan kantkedja. Anläggningen hade inget brandlager eller brända ben. Fynden bestod av träkol, ett knivskaft av järn samt ett knivblad av järn. Ett kolprov (F1) från anläggning 1 (Va-2017) C-14 daterades till 2340±80 BP, alltså förromersk järnålder.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en restaurering år 1943 genomfördes en arkeologisk undersökning inne i Sjösås gamla kyrka. I golvet hittades stengrunden och delar av konstruktionen till en medeltida träkyrka. Man fann även spår av dekor med geometriska mönster i rött, svart och vitt. Under golvet fanns gravar samt fynd som kan dateras från och med mitten av 1200-talet. Mynten som framkom vid undersökningen separerades från det övriga fyndmaterialet och förvaras på Smålands museums myntkabinett.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk undersökning [sv]
Den 8:e-9:e mars 1989 företogs en arkeologisk undersökning inom delar av en skadad gravhög, RAÄ 122 i Berga socken. Skadan hade uppstått då en fägata varit anlagd tvärs genom gravfältet. De centrala delarna av gravhögen och därmed större delen av gravgömman och benlagret, var söndertrampade och borteroderade. I högens norra del påträffades dock brända ben som låg i ett tunt, sotigt sandskikt. Inget brandlager kunde konstateras, vilket tyder på att själva kremeringen kan ha skett någon annan stans. Eftersom inga fynd framkom kunde graven inte dateras vid tillfället.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför en täktutvidgning 1997 vid Luhrpasset, utförde Smålands museum en förundersökning. Vid undersökningen karterades 25 röjningsrösen. Inom ett begränsat område framkom nio anläggningar i form av härdar, gropar och stolphål. Två röjningsrösen daterades till sen historisk tid och två härdar daterades till sen jägarstenålder och representerar troligen en senmesolitisk boplats (RAÄ 138).[sv]
Undersøkelse
Antikvarisk kontroll [sv]
Inför nydragning av väg E4 från Strömnäsbruk gjordes i januari 1992 en antikvarisk kontroll inom ett område vid Skafta 1:10. Där hade man tidigare uppmätt höga fosfathalter. P.g.a. tjäle kunde området endast delundersökas. Inom en begränsad yta undersöktes en husgrund, troligen från 1800-talet, en fossil åkerterass, samt två nedgrävningar (möjligtvis förvaringsgropar). Fynden bestod av keramik. Lämningarna benämndes RAÄ Traryd 56:1.[sv]
Undersøkelse
Kartering [sv]
I sjön Exens södra ände, kring det som i folkmun kallades Husön, fastnade dragen ofta på bottnen när man fiskade. Vegetationen på ön var också något annorlunda än på fastlandet. 1932 sänktes vattenståndet i sjön, och stockar blev då synliga på sjöbottnen. Stockarna bildade två ringar kring det som nu blivit en landtunga. Det var tydligt att det var en fornlämning.
Den första att beskriva den nyupptäckta fornlämningen var folkskoleinspektör Oskar Lidén, som rapporterade till riksantikvarien och skrev om fyndet i Hyltén Cavalliusföreningens årsbok. Han identifierade stockarna som resterna av palissader och kunde också beskriva resterna av vallgravar och murar. En mer detaljerad kartläggning gjordes året därpå (4-8 oktober 1933) av Claes Claesson från historiska muséet och kapten Bror Kugelberg. De grävde även några provgropar, men verkar inte ha gjort några fynd. Claesson och Kugelberg beskrev även de fynd som tidigare gjorts på platsen av lantbrukaren Sander Larsson. De bestod av kanonkulor av sten, tre stridsyxor varav en inbäddad i oxiderad lera, en dolk?, en hammare, samt hästtänder. Ett skelett hade även hittats 0,5 m under vattenytan, med rester av ett ca 80 cm långt svärd i handen. Skelettet låg utanför palissaden, med huvudet mot norr och armarna utsträckta. Kring skelettet fanns rostfläckar. Skelettet och svärdet föll dock sönder när vattnet sjönk undan. På fastlandet mellan Skararps by och borgen, hade Larsson hittat fler kanonkulor, en stridsyxa, en svärdsknapp, en hammare och en järnkula. Fynden förvarades först hemma hos Larsson, men överfördes senare till Smålands museum (M 6372-85).
Lidén nämnde att fler fynd av sten- och järnkulor gjorts i närheten. ”Kammarstycken” dvs. delar av kanoner, skall också har framkommit i en torvmosse i Ryd ett par år innan 1932. År 1978 hittades en skäggyxa knappt två km söderut, på en udde som tidigare varit en ö där Bolmån går ihop med Lagan (RAÄ 137). Skäggyxan hittades med ett neolitiskt material, men har tyvärr inte bevarats. 1949 (RAÄ 174) samt 1986 gjordes fynd av svärd mindre än en km österut, vid Bolmåns utlopp i Exen. Svärdet från 1986 är välbevarat och har daterats till 1300-tal. Båda svärden finns på Smålands museum (M 14809 och M 67628). Skageholm inventerades efter stormen Gudrun 2005, och man fann då tre rotvältor som antingen togs bort eller trycktes tillbaka. Inga fynd gjordes vid det tillfället.
Det finns inga dateringar från Skageholm, men historiska källor visar att borgen med säkerhet existerat mellan 1415 och 1453. Den ska ha ägts/byggts av Abraham Brodersson Tjurhuvud, som innehade hela Sunnerbo som län. Han hade köpt Skararps gård 1402 av väpnaren Folke Päderson. Området hade tidigare varit klosterjord och tillhört Nydala. Borgen låg i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark och var därför av strategisk betydelse och år 1453 föll den i danska händer. De rikliga vapenfynden har lett till många spekulationer om den strid eller strider som ägt rum där. Skageholm nämns inte bland de borgar som förstördes av Engelbrekts underbefälhavare 1434, men det kan enligt Claesson och Kugelberg inte uteslutas då ”Karl Knutsson 1448 påbjuder dess iståndssättande samtidigt med de då förstörda Rumlaborg och Piksborg”. Det har också spekulerats att borgen slutgiltigt kan ha förstörts under Nordiska sjuårskriget (1563-70), kanske på grund av kanonerna. Kanoner användes dock redan i slutet av 1300-talet, så det är inget som motsäger att även de kan spegla något som hände i mitten av 1400-talet. Förutom platsens strategiska läge, har nog också den rikliga sjömalmen och slåtterängarna varit av betydelse när borgen byggdes. Namnen Skararp och Skageholm har antagligen samma bakgrund. Skararp går tillbaks på ett äldre Skaghatorp (1456). Skage betyder ”udde”.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en planerad exploatering inom fastigheten Uppvidinge-Lenhovda 112:1, Uppvidinge kommun genomfördes en arkeologisk steg 2-utredning samt förundersökning. Förundersökningen berörde den fossila åkermarken L1954:6039, som under arbetets gång utökades. I samband med arbetet framkom boplatserna L2022:5606 och L2022:6507 samt härden L2023:496. I nordöstra kanten på området påträffades den mindre fossila åkern L2022:5608. Vidare framkom inom undersökningsområdet sex kolbottnar. L2022:5759, L2022:5776, L2022:5782, L2022:5788, L2022:5792 & L2022:5758. Den fossila åkermarken L1954:6039 bedömdes ha etablerats under yngre bronsålder-romersk järnålder, men kan även ha omfattas en yngre röjningsfas. Inom den del av den fossila åkern som identiferades som äldre fanns flera radstrukturer som kan representera en form av markindelning. Boplatsen L2022:5606 omfattade 20 boplatsanläggningar och tre bergartsavslag. 14C-dateringar från boplatsen visade en huvudfas till perioden 1000–800 f.Kr. Inom boplatsen L2022:5607 påträffades 10 boplatsanläggningar och ett fynd av ett bergarsavslag. Inom området påträffades sju spridda boplatsanläggningar. En av dessa, L2023:496, daterades till senmesolitikum Strax intill fanns också härden A207 som möjligen ingått i samma sammanhang. Dessa bedöms kunna ge ny kunskap och en yta omkring L2023:496 och A207 föreslås därför att undersökas. Två av de påträffade kolbottnarna daterades dendrokronologiskt. Provet som analyserades i kolbottnen L2022:5758 visade sig innehålla gran som fällts 1724–1730 e.Kr och kolbottnen L2022:5759 innehöll tall som fällts 1820–1830 e.Kr. vilket gör att de båda ska bedömas som fornlämningar. Sannolikt är även att de övriga kolbottnarna äldre än 1850 eller från tiden strax där omkring. Här föreslås en vidare riktad arkeologisk insats där en eller möjligen två av kolningslämningarna plangrävs, kombinerat med en genomgång av arkivmaterial och skriftliga källor.[sv]
Undersøkelse
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en planerad exploatering inom fastigheten Uppvidinge-Lenhovda 112:1 genomfördes en arkeologisk utredning steg 2, samt förundersökning. Vid undersökningarna som berörde fornlämningarna L1954:6039, L2022:5606, L2022:5607, L2022:5608, L2022:5788, L2022:5782, L2022:5776, L2022:5759, L2022:6792, L2022:5758 och L2023:496, framkom fossil åkermark, kolbottnar och boplatser.[sv]
Undersøkelse
I arbeid...