Andre språk: Skarparhus/Skageholm, kartering RAÄ 121:1 Hinneryd. Sm. (svensk)
I sjön Exens södra ände, kring det som i folkmun kallades Husön, fastnade dragen ofta på bottnen när man fiskade. Vegetationen på ön var också något annorlunda än på fastlandet. 1932 sänktes vattenståndet i sjön, och stockar blev då synliga på sjöbottnen. Stockarna bildade två ringar kring det som nu blivit en landtunga. Det var tydligt att det var en fornlämning.
Den första att beskriva den nyupptäckta fornlämningen var folkskoleinspektör Oskar Lidén, som rapporterade till riksantikvarien o...
Den första att beskriva den nyupptäckta fornlämningen var folkskoleinspektör Oskar Lidén, som rapporterade till riksantikvarien o...
Kulturparken Småland (Museum) [sv] forvalter informasjonen på denne siden
20.01.2025 14:13:11
Publisert
Skarparhus/Skageholm, kartering RAÄ 121:1 Hinneryd. Sm.
M 68006
I sjön Exens södra ände, kring det som i folkmun kallades Husön, fastnade dragen ofta på bottnen när man fiskade. Vegetationen på ön var också något annorlunda än på fastlandet. 1932 sänktes vattenståndet i sjön, och stockar blev då synliga på sjöbottnen. Stockarna bildade två ringar kring det som nu blivit en landtunga. Det var tydligt att det var en fornlämning.
Den första att beskriva den nyupptäckta fornlämningen var folkskoleinspektör Oskar Lidén, som rapporterade till riksantikvarien och skrev om fyndet i Hyltén Cavalliusföreningens årsbok. Han identifierade stockarna som resterna av palissader och kunde också beskriva resterna av vallgravar och murar. En mer detaljerad kartläggning gjordes året därpå (4-8 oktober 1933) av Claes Claesson från historiska muséet och kapten Bror Kugelberg. De grävde även några provgropar, men verkar inte ha gjort några fynd. Claesson och Kugelberg beskrev även de fynd som tidigare gjorts på platsen av lantbrukaren Sander Larsson. De bestod av kanonkulor av sten, tre stridsyxor varav en inbäddad i oxiderad lera, en dolk?, en hammare, samt hästtänder. Ett skelett hade även hittats 0,5 m under vattenytan, med rester av ett ca 80 cm långt svärd i handen. Skelettet låg utanför palissaden, med huvudet mot norr och armarna utsträckta. Kring skelettet fanns rostfläckar. Skelettet och svärdet föll dock sönder när vattnet sjönk undan. På fastlandet mellan Skararps by och borgen, hade Larsson hittat fler kanonkulor, en stridsyxa, en svärdsknapp, en hammare och en järnkula. Fynden förvarades först hemma hos Larsson, men överfördes senare till Smålands museum (M 6372-85).
Lidén nämnde att fler fynd av sten- och järnkulor gjorts i närheten. ”Kammarstycken” dvs. delar av kanoner, skall också har framkommit i en torvmosse i Ryd ett par år innan 1932. År 1978 hittades en skäggyxa knappt två km söderut, på en udde som tidigare varit en ö där Bolmån går ihop med Lagan (RAÄ 137). Skäggyxan hittades med ett neolitiskt material, men har tyvärr inte bevarats. 1949 (RAÄ 174) samt 1986 gjordes fynd av svärd mindre än en km österut, vid Bolmåns utlopp i Exen. Svärdet från 1986 är välbevarat och har daterats till 1300-tal. Båda svärden finns på Smålands museum (M 14809 och M 67628). Skageholm inventerades efter stormen Gudrun 2005, och man fann då tre rotvältor som antingen togs bort eller trycktes tillbaka. Inga fynd gjordes vid det tillfället.
Det finns inga dateringar från Skageholm, men historiska källor visar att borgen med säkerhet existerat mellan 1415 och 1453. Den ska ha ägts/byggts av Abraham Brodersson Tjurhuvud, som innehade hela Sunnerbo som län. Han hade köpt Skararps gård 1402 av väpnaren Folke Päderson. Området hade tidigare varit klosterjord och tillhört Nydala. Borgen låg i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark och var därför av strategisk betydelse och år 1453 föll den i danska händer. De rikliga vapenfynden har lett till många spekulationer om den strid eller strider som ägt rum där. Skageholm nämns inte bland de borgar som förstördes av Engelbrekts underbefälhavare 1434, men det kan enligt Claesson och Kugelberg inte uteslutas då ”Karl Knutsson 1448 påbjuder dess iståndssättande samtidigt med de då förstörda Rumlaborg och Piksborg”. Det har också spekulerats att borgen slutgiltigt kan ha förstörts under Nordiska sjuårskriget (1563-70), kanske på grund av kanonerna. Kanoner användes dock redan i slutet av 1300-talet, så det är inget som motsäger att även de kan spegla något som hände i mitten av 1400-talet. Förutom platsens strategiska läge, har nog också den rikliga sjömalmen och slåtterängarna varit av betydelse när borgen byggdes. Namnen Skararp och Skageholm har antagligen samma bakgrund. Skararp går tillbaks på ett äldre Skaghatorp (1456). Skage betyder ”udde”.
Den första att beskriva den nyupptäckta fornlämningen var folkskoleinspektör Oskar Lidén, som rapporterade till riksantikvarien och skrev om fyndet i Hyltén Cavalliusföreningens årsbok. Han identifierade stockarna som resterna av palissader och kunde också beskriva resterna av vallgravar och murar. En mer detaljerad kartläggning gjordes året därpå (4-8 oktober 1933) av Claes Claesson från historiska muséet och kapten Bror Kugelberg. De grävde även några provgropar, men verkar inte ha gjort några fynd. Claesson och Kugelberg beskrev även de fynd som tidigare gjorts på platsen av lantbrukaren Sander Larsson. De bestod av kanonkulor av sten, tre stridsyxor varav en inbäddad i oxiderad lera, en dolk?, en hammare, samt hästtänder. Ett skelett hade även hittats 0,5 m under vattenytan, med rester av ett ca 80 cm långt svärd i handen. Skelettet låg utanför palissaden, med huvudet mot norr och armarna utsträckta. Kring skelettet fanns rostfläckar. Skelettet och svärdet föll dock sönder när vattnet sjönk undan. På fastlandet mellan Skararps by och borgen, hade Larsson hittat fler kanonkulor, en stridsyxa, en svärdsknapp, en hammare och en järnkula. Fynden förvarades först hemma hos Larsson, men överfördes senare till Smålands museum (M 6372-85).
Lidén nämnde att fler fynd av sten- och järnkulor gjorts i närheten. ”Kammarstycken” dvs. delar av kanoner, skall också har framkommit i en torvmosse i Ryd ett par år innan 1932. År 1978 hittades en skäggyxa knappt två km söderut, på en udde som tidigare varit en ö där Bolmån går ihop med Lagan (RAÄ 137). Skäggyxan hittades med ett neolitiskt material, men har tyvärr inte bevarats. 1949 (RAÄ 174) samt 1986 gjordes fynd av svärd mindre än en km österut, vid Bolmåns utlopp i Exen. Svärdet från 1986 är välbevarat och har daterats till 1300-tal. Båda svärden finns på Smålands museum (M 14809 och M 67628). Skageholm inventerades efter stormen Gudrun 2005, och man fann då tre rotvältor som antingen togs bort eller trycktes tillbaka. Inga fynd gjordes vid det tillfället.
Det finns inga dateringar från Skageholm, men historiska källor visar att borgen med säkerhet existerat mellan 1415 och 1453. Den ska ha ägts/byggts av Abraham Brodersson Tjurhuvud, som innehade hela Sunnerbo som län. Han hade köpt Skararps gård 1402 av väpnaren Folke Päderson. Området hade tidigare varit klosterjord och tillhört Nydala. Borgen låg i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark och var därför av strategisk betydelse och år 1453 föll den i danska händer. De rikliga vapenfynden har lett till många spekulationer om den strid eller strider som ägt rum där. Skageholm nämns inte bland de borgar som förstördes av Engelbrekts underbefälhavare 1434, men det kan enligt Claesson och Kugelberg inte uteslutas då ”Karl Knutsson 1448 påbjuder dess iståndssättande samtidigt med de då förstörda Rumlaborg och Piksborg”. Det har också spekulerats att borgen slutgiltigt kan ha förstörts under Nordiska sjuårskriget (1563-70), kanske på grund av kanonerna. Kanoner användes dock redan i slutet av 1300-talet, så det är inget som motsäger att även de kan spegla något som hände i mitten av 1400-talet. Förutom platsens strategiska läge, har nog också den rikliga sjömalmen och slåtterängarna varit av betydelse när borgen byggdes. Namnen Skararp och Skageholm har antagligen samma bakgrund. Skararp går tillbaks på ett äldre Skaghatorp (1456). Skage betyder ”udde”.
1933 - 1933
, , Markaryd, Hinneryd, Skararp, 121, Skageholm (Sverige) [sv]
125
130
: RAÄ L1954:4497 Borg
6280589, 423330, - SWEREF 99 TM (EPSG:3006) [sv]
Smålands museum (Museum) [sv]
M 68006
Förvärv: Inskrivet i SM huvudbok 1937
Arkivreferens: Skararps hus. ett nyupptäckt medeltidsfäste i Sunnerbo. Brev från Oskar Lidén till Riksantikvarien. 24 november 1932. ATA. Finns i Smålands museums topografiska arkiv
Lidén, O. Skararps hus. Ett nyupptäckt medeltidsfäste i Sunnerbo. I Årsbok från Hyltén Cavalliusföreningen 1932, s. 133-150.
Smålands museums topografiska arkiv
692370
M 68006
784b0084-33a3-4622-bd4d-68abdc0ba003
6c3213cb-b642-4d7b-85b7-0a6b92e0edee_SHARED
Publisert
Status | Lagret av | Tidspunkt |
---|---|---|
Publisert | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) | 09.10.2024 14:51:23 |
Godkjent | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) | 09.10.2024 14:51:20 |
Til vurdering | Ulf Bodin (KulturIT AS) | 07.06.2024 09:02:47 |
Nei
Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) | Kulturparken Småland (Museum) [sv] | 20.01.2025 14:13:11 |
Ulf Bodin (KulturIT AS) | KulturIT AS | 14.01.2025 09:12:52 |
03.06.2024 11:49:38
20.01.2025 14:13:11
Status | Lagret av | Tidspunkt |
---|---|---|
Publisert | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) | 09.10.2024 14:51:23 |
Godkjent | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) | 09.10.2024 14:51:20 |
Til vurdering | Ulf Bodin (KulturIT AS) | 07.06.2024 09:02:47 |
Erstatt | Lagret | Lagret av |
---|---|---|
20.01.2025 14:12:32 | 14.01.2025 09:12:52 | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) |
14.01.2025 09:12:52 | 16.12.2024 09:00:10 | Ulf Bodin (KulturIT AS) |
09.10.2024 15:00:43 | 09.10.2024 14:51:23 | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) |
09.10.2024 14:51:23 | 09.10.2024 14:51:20 | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) |
09.10.2024 14:51:20 | 09.10.2024 14:51:14 | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) |
09.10.2024 14:51:14 | 09.10.2024 14:34:22 | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) |
09.10.2024 14:34:22 | 23.08.2024 10:11:04 | Åsa Alering (Kulturparken Småland[sv]) |
07.06.2024 09:02:47 | 07.06.2024 09:02:47 | Ulf Bodin (KulturIT AS) |